Tredje deltävlingens minstingar Oscar Zia och Lisa Ajax gick rakt till final i Norrköpinge. Fotbollsspelaren Boris René och SaRaha som sjunger på swahili får en andra chans.

Sjuttonåriga Lisa Ajax deltar i Melodifestivalen för första gången i år, men är ingen nykomling på de stora scenerna. Hon vann Sveriges Idol år 2014 i Globen.

Hennes låt My Heart Wants Me Dead är skriven av samma team som ligger bakom Måns Zelmerlöws Eurovisionsvinnarlåt Heroes. Också finska Youtube-fenomenet Sara Forsberg, nuförtiden känd med artistnamnet SAARA, har varit med och skrivit låten.

Lisa Ajax gick vidare till final. Lisa Ajax. Bild: SVT / Janne Danielsson

Sista tävlaren ut under kvällen var Oscar Zia. Nittonåringen tävlade första gången i Melodifestivalen år 2013 tillsammans med Behrang Miri med Jalla Dansa Sawa, året därpå återvände han som soloartist med Yes We Can.

I år heter låten Human och Oscar Zia är en av låtskrivarna. Hittills i år har alla artister som tävlat sist i deltävlingarna gått rakt till final.

Afrikanska toner får en andra chans

Till andra chansen gick SaRaha med Kizunguzungu, som delvis sjungs på swahili. SaRaha är född i Sverige men uppväxt i Tanzania där hon är en erkänd artist.

Också fotbollsspelaren Boris René med Put Your Love On Me får en andra chans om två veckor.

På femte plats kom SMILO som fick en plats i Melodifestivalen efter att de vunnit Svensktoppen nästa.

Dyr show räckte inte

Swingfly feat. Helena Gutarra kom på sjätte plats och After Dark kom sist. Medverkan i Melodifestivalen skulle vara startskottet för After Darks 40-årsjubileum och tillika avskedsturné. Numret lär ska ha kostat 400 000 kronor.

Andra chansen går av stapeln den 5 mars och finalen den 12 mars.

Benny Törnroos, välkänd programledare i Radio Vega och Yle Fem, har aldrig sett sig som en schlagersångare. Ändå hamnade han i Eurovisionssvängen på 1980-talet.

- Min goda vän Ronnie Kamras hade skrivit en melodi och så ringde han mig och frågade om jag ville sjunga den i de finländska uttagningarna. Det behövdes en text också, så den skrev jag tillsammans med Marita Lindquist. Och så kom ännu Jack Mattsson med som arrangör, så det var ju verkligen ett dream team!

Sången hette I november och med den tävlade Benny Törnroos i Euroviisut 1988. Men han har aldrig sjungit låten efter det, och inte heller sett på sitt eget framträdande på band. När han nu gör det blir han positivt överraskad.

- Den var betydligt bättre än jag trodde! Jag kom inte ihåg att den blev så stor mot slutet, med modulationer och breaks! Och skägg har jag också, det var nog den enda episoden i mitt liv jag haft det!

Vinkade till vännerna och glömde texten

Ett annat minne väcks också till liv.

- Ja just det, jag tappade ju bort texten där vid ett ställe. Det satt några bekanta på första raden och jag jag vinkade glatt till dem och plötsligt höll jag på att missa en hel textrad! Det var ju inte så proffsigt!

Men i alla fall höjde Helsingin Sanomats ansedda kritiker Jukka Kajava i efterskott I november till skyarna.

- Han skrev att jag hade tävlingens bästa frasering, så tydligen lyckades jag rädda situationen, skrattar Törnroos.

Livrädd för att vinna

I november kom på elfte plats i tävlingen men det var lika bra. Benny Törnroos ville nämligen absolut inte vinna.

- Nej jag var livrädd! Eurovisionen ordnades exakt samma vecka som vår dotter Linda var beräknad att födas! Och då skulle jag ju inte ha kunnat stå någonstans i Dublin och sjunga medan min fru födde barn.

Istället blev det Boulevard med Nauravat silmät muistetaan som reste till Dublin. Och Eurovision vanns av en viss Céline Dion, som representerade Schweiz.

Papperslappar och tusch

Året därpå fick Benny Törnroos ett hedersuppdrag. Han fick sitta med i juryn som utsåg representanten för 1989.

- Vi var ett gäng personer med papperslappar och tuschpennor som höll upp våra poäng. Det var inte så avancerat på den tiden.

Att fördela poängen var inte alls så lätt om man kunde tro.

- Det var svårt att bedöma! De flesta var ju bra på något sätt och man ville inte skjuta ner någon. Och vilken var nu bäst? Jag tyckte själv att Kim Lönnholms Minä olen muistanut var väldigt fin, fast den inte var någon direkt eurovisonslåt. Men jag vill minnas att jag ändå röstade på La dolce vita, som ju också vann.

Därmed hade Törnroos skött sitt juryuppdrag med all heder, för Anneli Saaristo kom på sjunde plats i Eurovisionen, det vill säga en av våra absolut bästa placeringar genom tiderna.

Att uppträda i Eurovisionen är mångens barndomsdröm, och med jämna mellanrum besannas den för någon.

Så var fallet med vår representant år 2004, Jari Sillanpää. I mitten av 1990-talet hade han krönts till såväl tangoprins som tangokung, så att det blev tango också i Eurovisionen var knappast en överraskning. Sillapää är född och uppvuxen i Sverige, men flyttade i samband med studierna över till Finland och har gjort sin musikkarriär här.

Sillanpääs väg till Eurovisionen var inte helt utan kringelkrokar. Han tävlade i de finländska uttagningarna redan 1998 och fick då mest röster av publiken, men expertjuryn gjorde att det var Edea med Marika Krook i spetsen som vann.

Men 2004 gick det vägen! Många finlandssvenska artister tävlade detta år, bland annat Susann Sonntag, Patric Linman, Anna Stenlund och Sonja Biskop. Jari Sillanpää lyckades i alla fall ta sig från semifinal till final och än en gång få mera publikröster än alla andra. Och eftersom det var publiken som avgjorde finalen denna gång blev det en seger. Anna Stenlund, som vid den här tiden var mera känd för sin medverkan i svenska Expedition: Robinson än för sin sångkarriär, kom på andra plats.

Takes 2 to Tango var skriven av Mika Toivanen, texten hade Jari Sillanpää själv skrivit.

Kostymkuppen

I Eurovision Song Contest hade man infört någonting nytt: en semifinal. Eftersom så många länder ville delta blev det helt enkelt övermäktigt att alla uppträdde i finalen, därför måste några gallras bort på vägen.

Det var dessvärre mycket som gick snett. Jari Sillanpää uppträdde som första i semifinalen, ett ofördelaktigt startläge när publiken ska rösta. Dessutom strulade ljud- och bildkontakten på många håll i Europa under början av sändningen. I sista stund gjorde Jari Sillanpää dessutom en klädkupp. Planen hade varit att han skulle bära en vit kostym, men nu bar han istället vita jeans (som inte satt speciellt bra) och en svart jacka. Men i repetitionsklippen, som filmats under generelrepetitionen, bar han förstås den vita kostymen, vilket eventuellt förvirrade publiken.

Vingar och halleluja

Jari Sillanpää visade trots allt vilket proffs han var genom att charma pressen på plats i Istanbul och ha träffsäker ögonkontakt med de rörliga kamerorna under sångframträdandet. Tyvärr räckte detta inte till för en finalplats, Takes 2 to Tango blev fjortonde i semifinalen.

Men Jari Sillanpää lät sig inte nedslås och efter nederlaget i Eurovisionen fortsatte hans karriär blomstra som om ingenting hade hänt.

Och så hade han ju skapat en trend. Några år senare var det en en annan finsk representant som bar (snäppet större) vingar och sjöng halleluja i Eurovisonen. Men det är en annan historia.

Jari Sillanpää i Eurovisionen 2004 Bild: Yle

I början av 2000-talet hade vi blivit vana vid att Eurovisionen var en tävling som Finland deltog i vartannat år. För så gick det ju för de länder som inte klarade sig i den internationella tävlingen, man förlorade rätten att vara med året därpå.

Men året innan hade ett nytt system införts. Alla fick vara med åtminstone i Eurovisonens semifinal. Så trots att Jari Sillanpääs Takes 2 to Tango hade misslyckats i tävlingen 2004 fick vi vara med 2005. Hurra!

De inhemska uttagningarna fick en helt ny energi. Det skulle bli fyra deltävlingar med publik på olika orter i landet, så där som de gjorde i Sverige! Dessvärre var intresset för att se en Euroviisut-deltävling på plats inte så stort, så man fick dela ut gratis biljetter för att det inte skulle se så tomt ut i bänkraderna.

Sjöng om massaker

Flera finlandssvenska artister tävlade, bland annat Anna Stenlund, Christian Forss, Place-2-go och Jennie Storbacka. Norska Geir Rönning, som varit bosatt i Finland i flera år vid det här laget, deltog i uttagningarna för tredje gången. Och nu lyckades det!

Låten Why var inte vilken trall som helst, utan en allvarsam ballad med ett budskap. Den syftade på skolmassakern i Beslan 2004, i vilken nästan 400 människor miste livet. Melodin skrevs av Mika Toivanen, texten av amerikanska Steven Stewart.

Det var uppenbart att Rönning var en säker solist som klarade av att leverera sången med precis rätt känsla. Men på hemmaplan förekom en del knorr. En norrman som sjunger en låt som en amerikan skrivit. Är det här nu representativt för Finland?

För ledsamt tema?

Också i Eurovision Song Contest i Kiev fick Rönning beröm för sin röst och scennärvaro. Ändå klarade han inte av att ta sig till final utan kom på adertonde plats bland 25 låtar i semifinalen.

Kanske budskapet helt enkelt blev för ledsamt i den glättiga Eurovisionen?

Segern gick till Grekland, även om Sverige försökte snylta lite på vinsten eftersom sångerskan Helena Paparizou vuxit upp i Sverige.

Konceptet Euroviisuts saga började vara all. Året därpå skulle det nya formatet Tävlingen för ny musik UMK lanseras. Men det visste man inte 2011 då uttagningarna ordnades i Tammerfors och Åbo.

Det handlade om tre deltävlingar och en final. Bland annat tävlade vår första Eurovisionsrepresentant Laila Kinnunens dotter Milana Misic, nya stjärnskottet Saara Aalto och österbottniska gruppen Father MacKenzie med Tobias Granbacka i spetsen.

Paradispojken från Evitskog

Det var en helt okänd 19-årig singer-songwriter som tog hem spelet! Axel Ehnström från Evitskog studerade vid Pop- och jazzkonservatoriet och hade inspirerats av den misslyckade klimatkonferensen i Köpenham något år tidigare. I Da da dam framförde han ett miljöbudskap, sett ur ett barns klarsynta perspektiv. Ett angeläget budskap med en trallvänlig refräng blev en perfekt kombination.

Artistnamnet Paradise Oskar plockade han i all hast från en favoritbok från barndomen, Astrid Lindgrens Rasmus på luffen.

Pressens favorit

Ehntröm reste till Düsseldorf och tog de församlade journalisterna med storm. Ung, munter, lugn som en filbunke och superbegåvad traskade han runt i presscentret, drog gärna fram gitarren och spelade en stump. Hans popularitet bevisades inte minst i och med att pressen valde att tilldela honom det prestigefyllda Marcel Bezencon-priset som bästa artist.

Semifinalen klarade Ehnström med glans! Det skulle senare visa sig att Da da dam kommit på tredje plats i semifinalen.

Axel "Paradise Oskar" Ehnström Bild: Yle/ Heli Sorjonen

Tyvärr hade Da da dam fått ett uselt startnummer, Axel Ehnström var först ute i finalen, varvid många hade hunnit glömma bort den stämningsfulla världsförbättrarlåten när röstningen väl inleddes. Azerbajdzjans Ell och Niki vann med Running Scared.

Axel Ehnströms karriär fick i alla fall en rivstart i och med Eurovisionen. Han skriver numera främst låtar för andra artister, bland annat finska superstjärnor som Isac Elliot och Anna Abreu.

De finländska Eurovisionsuttagningarna har genomlevt flera metamorfoser under de snart femtio år tävlingen ordnats. Den mest dramatiska förändringen skedde år 2012, då man gjorde om konceptet helt.

Bort med Euroviisut, in med UMK, som stod för Uuden musiikin kilpailu, Tävlingen för ny musik. Tävlingen var öppen för alla och grundtanken var att man skulle lyckas hitta landets bästa låt, punkt slut. Kopplingen till Eurovisionen tonade man ner det första året, eftersom man var rädd att den skulle medföra en viss töntstämpel och skrämma bort musiker som ansåg sig vara för creddiga för schlager.

Konceptet sökte sin form

Hela fyrtio låtar publicerades på nätet inför tävlingen. De första avsnitten av tv-programmet hade mera karaktären av talangjakt, man fick se artisterna sjunga inför en domarpanel, feedbackas och intervjuas. Till sist ordnades två direktsända tävlingsmoment från Helsingfors ishall. Det var som sagt det första UMK-året och konceptet sökte sin form, redan året därpå hade tävlingen gjorts mera strömlinjeformad.

Men när rösterna räknats visade det sig något förvånande att det var en låt på svenska som vunnit! Pernilla Karlsson sjöng När jag blundar, en sång hennes bror Jonas W. Karlsson skrivit till deras mamma.

Pernilla Karlsson skrattar till när hon ser sitt eget uppträdande i UMK-finalen.

- Ojoj, jag var flickan från landet som inte riktigt visste vad jag ville. Jag sa ja till allting. De föreslog kläder och frisyrer och jag sa bara att de fick bestämma själva. Jag var så osäker och vågade inte riktigt säga emot. Och det syns ju nog på klippet - lite mera mod borde jag ha haft!

Karlssons image byggdes upp kring att hon var den snälla flickan som sjöng för mamma.

- Folk trodde ju att jag var en klännings- och högklackat-tjej. Men när jag vunnit drog jag på mig tennistossorna och sa att klackarna tar jag på mig igen först i Baku.

Pernilla Karlsson ser sig uppträda i UMK 2012 Pernilla Karlsson Bild: Yle/ Monica Eklund

- Hela hallen var bombsäker på att Stig skulle vinna, han var ju känd sedan tidigare. Dessutom sjöng jag ju på svenska, så jag tänkte att inte så många skulle rösta på mig. Men jag minns att min familj hade fått platser precis bakom green room där jag satt. Så jag vände mig om och high-fiveade min bror. Sedan skulle jag upp på scenen och sjunga på nytt, det blev nu som det blev...

Bara baklava och bolognese

Året innan hade Azerbajdzjan vunnit Eurovisionen, så tävlingen 2012 ordanades i Baku.

- Det var ju häftigt att få åka till ett ställe man annars knappast skulle besöka, konstaterar Karlsson.

Men det var inte utan ångest hon packade iväg sig. Det fanns nämligen någonting som skrämde Karlsson mera än tanken på att uppträda inför en publik på 100 miljoner.

- Jag är så förbaskat flygrädd, fick verkligen tvinga mig själv upp på planet! Ibland hjälper det ju att ta en liten hutt för att stilla nerverna, men det gick ju inte heller eftersom pressen tog emot en på flygplatsen.

Resan gick i alla fall bra och Pernilla och Jonas W. Karlsson och cellisten Heikki Takkula inledde sitt eurovisionsäventyr.

Baku var ett spännande ställe, men Pernilla Karlsson tror inte att hon skulle åka tillbaka frivilligt.

- Allt var väldigt fejk. En massa människor hade blivit hemlösa för att man skulle bygga en arena, som inte ens var färdig när tävlingen satte igång. Och så var det en massa märkliga regler hela tiden. Och jag fick äta spaghetti bolognese varje dag i två veckor eftersom det var det enda saltiga som serverades. Många konstiga småsaker som gjorde upplevelsen lite underlig.

Pernilla i Baku Bild: EBU / Elke Roels

Rädd för att se på semifinalen

Pernilla Karlsson har inte i denna dag vågat se på sitt framträdande från Eurovisions-semifinalen.

- Jag hade aldrig tänkt att jag skulle vinna Eurovisionen, jag tyckte bara det var en spännande erfarenhet. Men så började folk plötsligt säga att Finland var högt tippat och då började jag hoppas på en finalplats. När det sedan inte gick fick jag dålig smak av det hela, och därför har jag inte vågat titta på klippet. I mitt huvud har jag en så fin bild av hur det var där på scenen, jag är rädd för att jag skulle se någonting som börjar irritera mig. Men kanske jag ser på det en vacker dag.

Det blev som sagt ingen finalplats för Pernilla Karlsson, När jag blundar landade på tolfte plats i semifinalen och trillade ut. Och vann gjorde Sveriges Loreen med Euphoria.

Trivs med Euroviisu-Pernilla

I dag har Pernilla Karlsson lagt musikambitionerna på hyllan. Som bäst arbetar hon som programledare på Radio X3M, och Eurovisions-stämpeln har hon inga problem med.

- Om jag hade velat bygga upp en karriär inom musiken hade säkert Euroviisu-Pernilla varit något ett skivbolag ha velat nöta bort, men eftersom jag inte fortsatte med musik tycker jag att stämpeln bara är rolig att ha.

För brodern Jonas W. Karlsson var Eurovisionen en språngbräda, har har sedermera gjort låtar för bland annat Kasmir och Anna Abreu.

Pernilla Karlsson skulle inte kunna tänka sig att delta i Eurovisionen igen.

- Nä. Det låter kanske lite tillspetsat, men Eurovision var det bästa och det sämsta som hänt mig. Det var otroligt ansträngande men som engångsgrej skulle jag inte vilja byta bort den här erfarenheten heller!

Det nya tävlingskonceptet Tävlingen för ny musik UMK blev ännu mera storslaget under sitt andra år.

Nu skulle det bli både direktsända deltävlingar, en andra chans och en final. En domarpanel, bestående av artisterna Toni Wirtanen, Aija Puurtinen, Lasse "Redrama" Mellberg och musikchefen Tomi Saarinen, fick mycket utrymme i programmen. Med hjälp av deras respons och omdömen kunde tittarna följa med hur artisterna och numren utvecklades under tävlingens gång.

Tredje finlandssvensken på raken

För tredje året i sträck var det en finlandsvensk artist som kammade hem segern! Krista Siegfrids var redan välkänd i Svenskfinland, men hade också nått en stor publik i och med sin medverkan i talangtävlingen The Voice.

Marry me var ett nummer med extra allt. Vindmaskiner, fladdrande slöjor, dans och en refräng som fastnat i allas öron innan de tre minuterna var över. Siegfrids fick 26 procent av publikrösterna (åtta låtar tävlade i finalen), och lämnde tvåan Mikael Saari en god bit efter sig.

Men detta var bara början. Under de kommande månaderna skulle Krista Siegfrids komma att bli föremål för en debatt om feminism, svara ja på hundratals frierier, utbyta artighetsfraser med Bonnie Tyler, bli huvudperson i en dokumentär och skrapa upp sitt knä på ett trägolv. En intensiv vår med andra ord.

Akrobatkonster och brudklänningar

I Malmö tog Krista Siegfrids och hennes Team Dingdong både publik och press med storm genom att tålmodigt ställa upp på otaliga fotografier, dyka upp i en rad olika brudklänningar och göra akrobatkonster på presskonferenserna. "More is more" var det energiska valspråk teamet myntade - och levde upp till.

Efter framgången i semifinalen väntade familj och vänner utanför arenan i Malmö. Den första att armbåga sig fram var förstås den blivande fästmannen Janne Grönroos. Bild: Yle / Johan Lindroos

Foto från Krista Siegfrids uppträdande vid Eurovision Song Contest 2013. Bild: EBU / Sander Hesterman

Men Krista Siegfrids körde på och tog sig galant från semifinal till final. Där blev det emellertid stopp. Marry me fick bara tretton poäng och hamnade på 24 plats. Speciellt snopet var att grannländerna var så sparsamma med poängen, inget kompisröstande här.

Men ingen skada skedd, Krista Siegfrids hade skrivit in sig själv i Eurovisionhistorien. Kyssen dyker fortfarande titt som tätt upp i potpurrier från tidigare år, och sedan sin medverkan i Eurovisionen har Krista Siegfrids både hunnit läsa upp Finlands poäng 2015, delta i svenska Melodifestivalen och vara programledare för UMK.

Som sagt, more is more. Nästa naturliga steg skulle väl vara att agera programledare i Eurovision Song Contest. Det gäller bara för Finland att vinna och få hit tävlingen först.

Året därpå, 2014, förrättade Krista vigseln mellan två Eurovisionsfans på Euroclub i Köpenhamn Krista Siegfrids med de två män som gifte sig under hennes konsert. Bild: Krista Siegfrids

Detta var den sista artikeln i vår serie om de svenskspråkiga artister som representerat Finland i Eurovisionen. Den femtionde representanten utses på lördag 27 februari i finalen av Tävlingen för ny musik UMK.

Stella Christine säger att hennes låt är något som saknats i Tävlingen för ny musik UMK. 23-åringen från Kotka kan bli Finlands nästa Eurovisionsrepresentant.

Stella Christine har själv skrivit texten och melodin till sin tävlingslåt som heter Ain’t got time for boys, översatt blir det Jag har inte tid för pojkar.

Det är en låt som blandar R’n’B, soul och en aning jazz.

- Jag tror alla kvinnor har haft vad man på engelska kallar för a Beyoncé-moment, alltså då man blir trött på pojkar och deras spel, säger Stella Christine som inte närmare vill gå in på vad som fick henne att skriva låten.

Stella Löflund som hon egentligen heter är 23 år gammal och flyttade från Vanda till Kotka som 15-åring. I Kotka har hon studerat till musiker och jobbar nu som freelancer och låtskrivare.

Ain’t got time for boys är Stella Christines första publicerade låt.

- Det känns helt otroligt att jag gick till UMK-finalen. Det gick bättre än jag förväntade mig!

Stella Christine får höra att hon gått vidare till finalen i UMK. Stella Christine får höra att hon gått vidare till finalen i UMK. Bild: Yle / Miikka Varila

Stella Christine säger att hon var glad redan för att hon kom med i tävlingen. Tävlingen för ny musik UMK är ett bra sätt för nya artister att få synlighet.

Hela sex av de nio finalisterna är solotjejer. Vad skiljer Stella Christine från de andra?

- Min låt är annorlunda än vad man hört i UMK tidigare. Jag har gitarren med på scenen och har helt min egen stil.

Stella Christine och gitarren på UMK-scenen. Stella Christine på UMK-scenen. Bild: Yle / Miikka Varila

Stella Christine hoppas att medverkan i tävlingen ska öppna nya dörrar och att hon ska kunna spela in mera av sin musik. Hon har redan färdigt skrivna låtar som väntar på att komma ut ur skrivbordslådan.

- Jag tycker om att bo i Kotka, man kommer snabbt till Helsingfors därifrån. Där har jag en egen studio som jag kan jobba i. Men ifall dörrarna som öppnas finns i Helsingfors så får vi se hur det blir, säger Stella Christine.

Finalen i Tävlingen för ny musik UMK sänds i TV2 och Yle Arenan lördagen den 27 februari klockan 21.00.

Vinnaren får representera Finland i Eurovision Song Contest i Stockholm i maj.

Det är ett extra högtidligt UMK-år. Vi ska trots allt utse vår femtionde Eurovisionsrepresentant.

Men vem ska få det ärofyllda uppdraget? Eva Frantz och Johan Lindroos har bekantat sig med finalisterna och utsett sina favoriter.

1. Cristal Snow: Love is blind

Eva: Den här låten var storfavorit när musikvideorna och studioversionerna släpptes för någon månad sedan. Tyvärr fungerar den inte lika bra live. Cristal är en karismatisk artist med ett snyggt och dramatiskt nummer, men sångrösten räcker inte riktigt till.

Johan: En bra låt med en skön stämning, som dessvärre inte förmedlades lika bra live. Mot slutet blir den stressig, vilker kolliderar med det suggestiva numret.

2. Stella Christine: No time for boys

Eva: Rösten, gitarren, looken, Stella Christine har allt! Jag vill sitta på en bar med sammetssoffor och smutta på en martini medan Stella står på en estrad och sjunger. Dessvärre kanske det här inte riktigt är en Eurovisionlåt.

Johan: En av finalens bästa solister, tyvärr är låten inte tillräckligt stark för att klara sig i varken UMK eller Eurovisionen. Men hoppas talangscouterna har ögon och öron öppna, för Stella Christine förtjänar en framgångsrik karriär.

3. Annica Milán & Kimmo Blom: Good enough

Johan: Den här låten kunde tävla om en första plats i finalen om det inte var för själva scenframträdandet som tyvärr faller platt. Hoppas att kameraarbetet har finslipats sedan deltävlingen.

4. Eini: Draamaa

Eva: Discodrottningen Eini gör comeback på UMK-scenen. Hon är stilig som sjutton och gör det hon är bra på: svängig inhemsk dansmusik. Dock är hon förvånansvärt stel på scenen, hoppas hon har hunnit med några yogapass inför finalshowen.

Johan: Eini är sin egen stil trogen, men jag tror inte att det kommer att räcka för en biljett till Sverige. Det här är trots allt tävlingen för ny musik, och även om retro kan vara kul känns det här som för mycket 80-tal för att fungera.

5. Barbe-Q-Barbies: Let me out

Johan: En del av låtarna i årets UMK var lovande när man hörde studioversionerna, men så blev det platt fall i direktsändning. Med Barbe-Q-Barbies är det precis tvärtom. Studioversionen var okej, men rock är ju alltid bäst live. Så också nu. Finland har ju klarat sig bäst i Eurovisionen då vi satsat på rock, jag tror det här kan vara finalens svarta häst!

6. Tuuli Okkonen: Don't Wake Me Up

Eva: Tuuli är den av årets artister som varit en raket i mina ögon. När jag hörde studioversionen och såg videon tänkte jag tja, men när Tuuli står på scenen och intensivt ser in i kameran medan hon bjuder på klockren röstakrobatik blir jag golvad. Med lite finslipning kunde jag mycket väl se Tuuli framför mig i Globen.

Johan: Trots att sången fick en lite skakig start i semifinalen är Tuuli en av de artister som övertygar mig mest. Det här är kanske den mest Eurovisions-aktiga låten i finalen, och det på ett positivt sätt. Utmaningen för Tuuli är att som relativt okänd solist slå sig förbi förhandsfavoriterna.

7. Sandhja: Sing It Away

Eva: Sandjas röst ger mig rysningar av välbehag. Hon tar i från tårna och kan få fart på vilket dansgolv som helst. Men i deltävlingarna fungerade inte hennes nummer, hon hade nästan ingen ögonkontakt med kamerorna och helheten med de fyra baksgrundssångerskorna blev lite vimsig. Hoppas att hon har haft möjlighet att fila på de här sakerna, för maken till karisma har man nog sällan sett på UMK-scenen.

Johan: Låtmässigt ett av årets bästa bidrag! Sandjas röst och energi imponerar, men tyvärr uppnår inte showen samma kvalitet. Men om Sandja skulle vinna och få hjälp med att fixa till showen skulle hon ha goda chanser i Eurovisionen.

8. Saara Aalto: No Fear

Johan: Saaras låt har fastnat i mitt huvud. Eller snarare en av de fyra låtar hon bakat in i ett och samma sångnummer. Hon kommer att klara sig bra i finalen, men är tveksam till om hon kommer att ta sig till en första plats. Synd, för som solist är hon i särklass.

9. Mikael Saari: On It Goes

Johan: Mikael sjunger väldigt bra, men detta ganska dystra bidrag kräver flera lyssningar innan man kommer in i det. Frågan är om numret inte skulle sitta bättre i en musikal är på UMK-scenen. Är detta vad man vill rösta på när man sitter med familjen kring chipsskålen?

Okej, så vem vinner?

Vi är rörande ense. En del artister i finalen riskerar ta ut varandra. Annica & Kimmo och Mikael Saari bjuder till exempel båda på musikal-aktiga och ganska dystra nummer. Saara, Cristal och Eini har sina fans men måste charma hela folket för att klara sig. Tuuli, Sandja och Stella är trevliga nya bekantskaper, men det blir svårt för dem att ta sig förbi de mera etablerade artisterna. Och hur kommer jurygrupperna att rösta, de har trots allt hälften av makten i årets final?

Vi tror att Barbe-Q-Barbies skräller och tar hem detta. Let me out är en klassisk rocklåt som är lätt att ta till sig. Och vi skulle väldigt gärna se en låt framförd av ett gäng vuxna och stencoola kvinnliga rockare som vårt femtionde ESC-bidrag.

Final i UMK lördagen den 27 februari kl 21.00 i Yle TV2. Svenskt referat i flerljud och på Radio X3M.

Nu gäller det att rösta på den artist som just du tycker ska representera Finland i Eurovision Song Contest 2016!

Du kan rösta på din favorit under finalsändningen genom att skicka ett sms, genom att ringa och genom att rösta på webben. Ett samtal kostar 1 euro + lna. Ett textmeddelande kostar 1 euro. Röstningsnumren publiceras i finalsändningen och samtidigt på UMK:s webbsida yle.fi/umk. Röstningen inleds ca kl. 21 och avslutas då detta meddelas i programmet, ca kl. 22.15. UMK donerar intäkterna från röstningen till förmån för världens barn via Näsdagen-stiftelsen.

Publikens förhandsröster och de röster som kommer in under tv-sändningen utgör 50 % av slutresultatet. De övriga 50 % kommer från de av Yle utsedda tio UMK-råden. Reslutatet av rådens och publikens röster klargörs i direktsändningen lördag 27.2 med start kl. 21.

De nio finalisterna uppträder i följande ordning:

1. Cristal Snow - Love is Blind
ring 0700 790 51, eller skicka 1 till nr 16499

2. Stella Christine - Ain't Got Time for Boys
ring 0700 790 52, eller skicka 2 till nr 16499

3. Annica Milán & Kimmo Blom - Good Enough
ring 0700 790 53, eller skicka 3 till nr 16499

4. Eini - Draamaa
ring 0700 790 54, eller skicka 4 till nr 16499

5. Barbe-Q-Barbies - Let Me Out
ring 0700 790 55, eller skicka 5 till nr 16499

6. Tuuli Okkonen - Don’t Wake Me Up
ring 0700 790 56, eller skicka 6 till nr 16499

7. Sandhja - Sing it Away
ring 0700 790 57, eller skicka 7 till nr 16499

8. Saara Aalto - No Fear
ring 0700 790 58, eller skicka 8 till nr 16499

9. Mikael Saari - On it Goes
ring 0700 790 59, eller skicka 9 till nr 16499

Det går också att rösta via webben: yle.fi/umk/vote

Finalen i Tävlingen för ny musik UMK sänds i TV2 och i Radio X3M med start kl.21.00 och refereras på svenska av Eva Frantz och Johan Lindroos.

Läs också:
svenska.yle.fi/eurovision
yle.fi/umk
UMK 16 - äänestyksen säännöt

Artikeln uppdateras

Molly Sandén är spelbolagens vinnarfavorit redan innan någon har sett henne uppträda på Melodifestivalens scen. Mot henne tävlar bland annat tidigare vinnaren Martin Stenmarck.

I den fjärde och sista deltävlingen tävlar många stora namn som redan tidigare setts i sammanhanget.

Martin Stenmarck vann Melodifestivalen redan 2005 med låten Las Vegas. Han återvände till tävlingen 2014 men tog sig då bara till Andra chansen. På lördag kväll får vi se hur långt det bär för Du tar mig tillbaks.

Linda Bengtzing är med för sjätte gången på elva år. Trots att hennes låt har den engelska titeln Killer Girl är hon sin stil trogen och sjunger på svenska.

Också det glada gänget Panetoz är en bekant syn på Melodifestivalens scen. År 2014 kom de på nionde plats i finalen med låten Efter solsken. Håll om mig hårt är en typisk energisk Panetozlåt.

Dolly Style med sina färgranna hår var många barns favorit i fjol då de tävlade med Hello Hi. Två av medlemmarna har byts ut sedan dess. Rollercoaster är skriven av Thomas G:son och Peter Boström som också skrev Loreens vinnarlåt Euphoria.

Hårdrockbandet Eclipse deltar för första gången i Melodifestivalen, men har spelat tillsammans sedan år 1999. Runaways är energisk, melodiös rocklåt.

Vadslagningsbyråerna tror stenhårt att vinnaren av årets tävling finns bland de tävlande i den fjärde deltävlingen. Molly Sandén och Frans har redan innan de framfört sina låtar stor press på sig.

Frans Jeppsson Wall fick sitt genombrott när han som 7 år gammal sjöng Who's da Man till Zlatan Ibrahimovics ära. Melodifestvallåten If I Were Sorry har han själv varit med och skrivt.

Sist ut är Molly Sandén. Låten Youniverse har hon skrivit tillsammans med sin pojkvän Danny Saucedo och John Alexis. Molly har tidigare tävlat i Melodifestivalen 2009 och 2012.

Programledare för tävlingen i Gävle är Gina Dirawi och Sarah Dawn Finer. Jon Henrik Fjällgren som kom på andra plats ifjol uppträder i mellanakten.

Melodifestivalens fjärde deltävling sänds på Yle Fem klockan 21.00 den 27 februari.

Ikväll 27.2 har det blivit dags för final i Tävlingen för ny musik UMK. Vinnaren representerar Finland i Eurovision Song Contest i Stockholm i maj 2016.

Finalen sänds i TV2 med start kl.21.00 och refereras på svenska av Eva Frantz och Johan Lindroos. Du kan också lyssna på finalen i Radio X3M.

Tekniska problem med det svenska ljudet

Just nu är det problem med det svenskspråkiga ljudet. Man jobbar på att lösa det! Under tiden kan man byta till finskspråkigt referat så fungerar också ljudet. Det svenska referatet får man via Arenan och Radio X3M.

Läs också:

Vem vinner UMK? De Eurovisa tippar
svenska.yle.fi/eurovision
yle.fi/umk

Glöm inte att kolla in De Eurovisa på Facebook!

I den sista deltävlingen gick vinnarfavoriterna Frans och Molly Sandén vidare. En andra chans får Panetoz och Dolly Styles.

Det var många bekanta ansikten med i den fjärde deltävlingen som alla tävlade om de efterlängtade finalplatsern. Liksom spelbolagen tippade gick skönsjungande Molly Sandén och sjuttonåringen Frans Jeppsson Wall vidare till finalen i Stockholm den 12 mars.

Frans. Frans Jeppsson-Wall. Bild: SVT / Janne Danielsson

Molly Sandén. Molly Sandén. Bild: SVT / Janne Danielsson

Molly Sandéns låt Youniverse är skriven av henne själv, pojkvännen och sångaren Danny Saucedo samt John Alexis.

Frans Jeppsson Wall fick sitt genombrott när han som sju år gammal sjöng Who's da Man till Zlatan Ibrahimovics ära. Melodifestvallåten If I Were Sorry har han själv varit med och skrivit.

Banden till Andra chansen

Till Andra chansen nästa veckas lördag gick energiska bandet Panetoz och barnens favoritgrupp Dolly Styles.

På femte plats kom hårdrockbandet Eclipse.

Martin Stenmarck som vann tävlingen år 2005 kom på sjätte plats. Sist blev Linda Bengtzing som testade sin lycka i tävlingen för sjätte gången.

Andra chansen sänds på Yle Fem den 5 mars, final blir det lördagen den 12 mars. Båda sändningarna börjar klockan 21.00.

Vinnaren i Melodifestivalen får representera Sverige i Eurovisionen i maj.

Sandhja kommer att representera Finland i Eurovision Song Contest som ordnas i Stockholm i maj! Hela kvällen var fantastisk, UMK fick oss att skratta, gråta och dansa.

Det finska folket och specialjuryerna har röstat!

Sjukskötaren från Esbo ska ta över Europa! Sandhja. Bild: Yle/Joona Suni

Sandhjas energiska och glada soullåt vann finländarnas hjärtan. Hennes show fick säkert halva landet att stå upp från soffan och börja dansa.

Nu är det bara att se fram emot hennes uppträdande i Stockholm.

Tävlingen var oerhört tajt då alla de andra åtta uppträdanden också var fantastiska. Allt från Einis vindmaskin och Cristal Snows djävulaktiga dansare till Mikael Saaris kärleksdrama på scenen.

Episk kväll

Vilken show gott folk! Kvällen inleddes med ingen annan än Lordi. Vi fick höra Hard Rock Hallelujah, den legendariska vinnarlåten från 2006.

Lordis uppträdande var lika skrämmande som vanligt. Krista Siegfrids sågades med en motorsåg och Roope Salminen rullades in på scenen så att hans inälvor kom efter honom. Endast i Finland kära vänner.

Några andra solklara höjdpunkter var också då Barbe-Q-Barbies försökte lära Roope Salminen svenska och då Krista Siegfrids skämtade om att vara gravid.

Vi fick också höra Krista sjunga Finlands första Eurovisionslåt någonsin, Laila Kinnunens Valoa ikkunassa från femtio år sedan.

Tävlingens nästa steg är semifinalerna i Stockholm. I maj blir det storfest i Globen. Tills dess kan vi fortsätta att festa här på hemmaplan.

Finlands Eurovisionsrepresentant Sandhja sprider glädje och ett budskap om sångens helande kraft då stämningen i landet är som dystrast.

Den 24-åriga Sandhja Kuivalainen från Esbo är Finlands femtionde Eurovisionsrepresentant.

- Fast jag kallades förhandsfavorit så tog jag det aldrig som givet att jag skulle vinna. Men jag trodde hårt på det vi gjorde, säger Sandhja efter finalen.

Sandhja och kören. Sångaren Sandhja och hennes bakgrundssångare. Bild: Yle / Miika Varila

Sandhja var jurygruppernas favorit, men fick bara tredje mest röster av folket. Efter att publikens poäng delats ut stod det ändå klart att publikens favorit Saara Aalto inte fått tillräckligt med röster.

- Jag tänkte inte ens på att jag inte var folkets favorit. Hjälp! Borde det här förstöra stämningen? Nej det gör det inte, funderar Sandhja och skrattar lyckligt.

Det slutgiltiga resultatet. Publikens poäng till höger. Poängen i UMK-finalen. Bild: Yle

- Jag förstod inte först att jag hade vunnit. Jag såg glitterkonfetti regna ner från taket och så kände jag att massor av folk kramade om mig. Det var tur att de kramade, annars hade jag kanske svimmat och fallit i golvet. Det var en surrealistisk känsla.

Topp tre skålar i skumvin: Sandhja, Saara Aalto och Mikael Saari. Topp tre i UMK skålar. Bild: Yle / Miika Varila

Sandhja lät glädjetårarna flöda medan hon sprang mot scenen och hon hade svårt att hålla tonen under segeruppträdandet.

- Jag tror att folk gillade glädjen och gemenskapen i min sång. Stämningen i Finland är ganska deprimerande, finländarna behöver få något annat att tänka på - ens för en liten stund.

Låten Sing it away handlar om just det, att man ska sjunga bort det tråkiga och tunga. Genom att koncentrera sig på det positiva kommer man över det jobbiga.

Sandhja har hela livet bott i Finland. Hennes pappa är finsk och hennes mamma är från Guyana i Sydamerika, dit hennes släkt flyttade från Indien. Finland har inte på länge haft en Eurovisionsrepresentant med mångkulturell bakgrund.

- Kanske jag som vuxit upp mellan två kulturer kan fungera som mecenat för mångkulturalism. Vi är alla lika, kärlek till folket!

Sandhja kommer under våren att ge ut en ny skiva. Sångaren Sandhja. Bild: Yle / Miika Varila

Sandhja har redan 2014 gett ut sin första singel, men sångkarriären tog aldrig riktigt fart. Nu jobbar hon som sjukskötare.

- Jag kommer att fortsätta jobba på sjukhuset under våren. Hyran ska ju betalas! utbrister UMK-vinnaren som i maj får åka till Stockholm för att uppträda framför 100 miljoner tv-tittare.

Sandhja gratuleras av de andra tävlarna. Sandhja gratuleras av de andra UMK-tävlarna. Bild: Yle / Miika Varila

UMK-vinsten ska Sandhja fira med sina supportrar. Hon säger att hon fått ett fantastiskt stöd från familj och vänner.

Eurovisionen arrangeras i år i Sverige. Finland tävlar i den första semifinalen tisdagen den 10 maj. Ifall Sandhja tar sig vidare till final får hon ställa sig på Globens scen igen lördagen den 14 maj.

Här kan du se finalen från fredag 27.2, där Sandhja gick hem med segern. I maj representerar hon Finland i Eurovision Song Contest i Stockholm.

Finalen referas på svenska av Eva Frantz och Johan Lindroos.

Läs också:

Sandhja har vunnit UMK 2016
UMK-vinnaren Sandhja: Finländarna behöver glädje
svenska.yle.fi/eurovision

Det svenska referatet saknades i finalsändningen från Tävlingen för ny musik, UMK igår kväll. Svenska Yles utvecklingschef Johan Aaltonen ber om ursäkt för det skedda.

- Jag beklagar att det gick såhär. Jag förstår att folk har varit besvikna och arga, säger Aaltonen.

Svenska Yles utvecklingschef Johan Aaltonen. Bild: YLE/Heli Sorjonen

Det var på kanalen Yle 2 som Eva Frantz och Johan Lindroos svenska referat saknades under UMK-finalen. På Arenan och i radion hördes det nog.

För många var det också helt tyst i rutan - tills man ändrade inställningarna på själva tv:n till finska.

För att ta reda på problemet jobbade Svenska Yle direkt från start och också under natten.

Enligt chefen på avdelningen för sändning och täckning, Lise-Lottie Ek, berodde problemet på att ljudet kom i 5.1 och inte stereo som det nästan alltid gör.

Men det hade troligtvis kunnat undvikas.

- Felet igår var att vi hade 5.1-ljud i kombination med flerljud. I och med att vi tidigare hade gjort en teknisk förändring så hade vi helt enkelt glömt att kolla den här hemskt sällsynta konfigureringen, säger Ek.

Eva Frantz och Johan Lindroos märkte ingenting. Eva Frantz och Johan Lindroos är De Eurovisa Bild: Anton Sucksdorff Photography

Två som inte visste om ljudproblemen var kommentatorerna själva. Eva Frantz och Johan Lindroos.

- Vi fick veta ganska sent att vi inte hördes i tv, men såklart kunde vi ändå inte göra något åt saken, säger Lindroos.

Han tycker det är tråkigt att det inte fungerade.

- Det är beklagligt och nu är det roligare då saker fungerar som det ska. Men alltid går det inte som på Strömsö. Sådant här händer ibland och vi fick en bra kandidat vald, det är väl ändå huvudsaken, säger Lindroos.

Ikväll sänds Oscarsgalan med svenskt referat på finsk tv för första gången. Avdelningschef Ek säger att man inte behöver vara orolig över ljudet. Galan sänds i stereoljud vilket görs hela tiden. Men också problemet med 5.1-ljudet nu löst.

- Felet är nu korrigerat och ikväll kommer referatet för Oscarsgalan höras också på svenska, inga problem, säger Lise-Lottie Ek.

Du kan se hela programmet med svenskt referat på Arenan.

I lördags utsåg vi vår femtionde representant för Eurovisionen. Sandhja som sjöng vinnarbidraget Sing it away fick överlägset mest juryröster och kammade därmed hem segern, trots att publiken gav både Saara Aalto och Mikael Saari flera röster.

Därmed har det traditionella post-UMK-knarret satt igång. På sociala medier och i kommentarsfält ifrågasätts hur man kan ha ett så tokigt röstningssysten, som tillåter att en jury kör över publiken på det här viset.

Å andra sidan är detta ingenting nytt i finländska Eurovisionssammanhang. Låt oss göra några nedslag i historien, till år då "Fel låt vann"-ropen skallade extra högt.

1965 - Letkajenkka, sin tids Macarena

Många fina låtar tävlar detta år, det är uppenbarligen svårt att hitta sin favorit. Men de regionala jurygrupperna föredrar i alla fall Marjatta Leppänens Iltaisin. En nordisk jurygrupp fattar i sin tur tycke för Viktor Klimenko och Aurinko laskee länteen. Samtidigt är publikens solklara favorit Katri Helenas letkajenkka Minne tuuli kuljettaa.

Eftersom åsikterna går så isär kan man inte utropa en giltig vinnare. Rundradions ledning fattar beslutet och väljer att skicka Viktor Klimenko till Eurovisionen. Där får låten noll poäng och blir sist i tävlingen.

Samtidigt har Rauno Lehtinens Letkis (som Katri Helena också spelat in på finska) blivit en världshit. Så vem vet, kanske vi hade kammat hem vår första Eurovisionsseger redan 1965 om vi vågat satsa på vår trendigaste musikexport letkajenkka?

1980 - Eurovisionsdrottningen eller Turhapuro?

TV1 håller i Eurovisionsuttagningarna, men samtidigt ordnar TV2 uttagningen för Intervision, den östeuropeiska motsvarigheten till Eurovisionen. För att slå två flugor i en smäll bestämmer man sig för att kombinera uttagningarna till en och samma sändning.

Det bestäms att Marion Rung ska åka till Sopot i Polen och sjunga Hyvästi yö. Vesa-Matti Loiri ska i sin tur åka till Eurovisionen i Haag med Huilumies.

Stopp och belägg, säger publiken. Borde inte Marion skickas till Eurovisionen trots allt? Hon har ju deltagit två gånger tidigare och klarat sig fint?

Men ändå håller man fast vid ursprungstanken, med resultatet att Marion Rung vinner Intervision medan Vesa-Matti Loiri hamnar på jumboplats i Eurovisionen.

Nu är ju en Intervision-seger inte småpotatis heller, men visst hade det varit intressant att veta hur Hyvästi yö klarat sig i Eurovisionen? Det kunde ju i vilket fall som helst inte ha gått sämre än för Huilumies.

2000 - Juryn som inte förstod sig på heavy

Detta ska visa sig bli det mest förvirrande året i den finländska Eurovisionshistorien. Publiken är i alla fall exalterad över att heavybandet Nightwish har gått med på att ställa upp i uttagningarna. Fansen är redo med telefonerna och bandet vinner publikomröstningen överlägset.

Men också en expertjurys synpunkter ska räknas in i slutresultatet, och eftersom juryn föredrar Nylon Beat och placerar Nightwish långt ner på listan slutar det med att varken juryns eller publikens favorit vinner. Det gör istället Nina Åström med A little bit, ett bidrag som både jury och publik gillade men ingendera tyckte var bäst.

Hur hade Europa tagit emot Nightwish och Sleepwalker? Det får vi aldrig veta, men i alla fall hade vi varit tidiga med operainflunser i Eurovisionen. Malena Ehrnman, Cezar, Amaury Vassili och Il Volo kom långt senare.

2006 - året då vi skickade rätt låt men inte förstod det själva

Aldrig har väl ändå uppståndelsen varit så stor som året då vi utsåg en patrull ruttnande monster till våra representanter. Vad var Lordi egentligen? Satanister? Kriminella? Hur kunde man visa sådant i ett familjeprogram, barnen skulle ju få mardrömmar? Och hur kunde de sjunga halleluja, tänk så arga alla katoliker skulle bli!

Finska folket satt redo i tv-sofforna med skämskuddarna i famnen - och så visade det sig att Europa diggade monstren! Vilken skräll!

Lordi försåg oss med vår hittills enda Eurovisionsseger, och efter 2006 stod det klarare än någonsin vilken oförutsägbar tävling Eurovisionen är. Det som den ena tycker är pinsamt kanske den andra tycker är lysande.

Summa summarum: Sing it away, Sandhja!

Andra chansen avgjordes i Halmstad och de sista fyra platserna i finalen gick till Panetoz, Boris René, SaRaha och Samir & Viktor.

Åtta bidrag gjorde upp i fyra dueller i den så kallade Andra chansen i Melodifestivalen. Vinnaren i varje duell gick till finalen om en vecka i Stockholm.

SVT fick in över sex miljoner röster i Andra chansen.

Panetoz var också med i finalen år 2014 med låten Efter solsken. Panetoz. Bild: SVT / Magnus Liam Karlsson

Först ut var energiska gruppen Panetoz med Håll om mig hårt mot Molly Pettersson-Hammar med Hunger. Panetoz tog sig vidare och får öppna finalshowen i Friends Arena.

Den andra duellen utkämpades mellan Albin & Mathias med Rik och Boris René med Put Your Love On Me. Den sjungande fotbollsspelaren Boris René gick segrande ur duellen.

Isa gick inte vidare till final. Isa Tengblad. Bild: SVT / Janne Danielsson

Tredje duellen mellan Isas I Will Wait och och SaRahas Kizunguzungu slutade med SaRaha som segrare. Det blir alltså mera swahili i finalen.

Dolly Styles Rollercoaster mötte Samir & Viktors Bada nakna i den sista duellen. Samir och Viktor får plocka fram simbassängen ännu en gång i Stockholm.

De fyra duellvinnarna möter i finalen Robin Bengtsson, Ace Wilder, Oscar Zia, Frans, Lisa Ajax, Wiktoria, David Lindgren och Molly Sandén.

Så här blir startordningen i finalen! Vad tycker du? #melfest pic.twitter.com/QpmQtJAKhV

— Melodifestivalen (@SVTmelfest) 5 mars 2016

Finalen sänds på Yle Fem lördagen den 12 mars klockan 21.00.

#ylemelfest

Ukrainas bidrag till Eurovisionens sångtävling i Stockholm har godkänts trots ryska protester.

Låten ”1944” framförs av Susana Dzjamaladinova med artistnamnet Jamala (Dzjamala).

Den handlar om hur Krimtatarerna deporterades från Krim av den sovjetiska diktatorn Josef Stalin till Centralasien under en kollektiv bestraffningsoperation den 18-20 maj 1944.

Samtliga över 200 000 Krimtatarer tvingades lämna sina hem på kort varsel.

Ett okänt antal av dem dog och de sovjetiska myndigheterna förstörde krimtatariska byggnader, monument, böcker och andra kulturyttringar.

Gator och orter fick nya ryska namn och Krimtatarerna som begrepp raderades ut ur det sovjetiska språkbruket.

Anklagades för att svärta ned Ryssland

Jamala är född i centralasiatiska Kirgizistan och är ättling till en av de deporterade. Hon framför låten delvis på krimtatariska.

Ryska tjänstemän har sagt att låten har ett politiskt budskap som är ägnat att svärta ned Ryssland för annekteringen av Krim 2014.

Ledningen för Eurovisionen har dock granskat låten och kommit fram till att den inte innehåller något politiskt budskap och inte bryter mot reglerna, sade en talesman till nyhetsbyrån AFP på torsdagen.

Tävlingen hålls i Stockholm i maj. Finalen är den 14 maj i Globen.

We Don't Wanna Put In

Det är inte första gången en låt från det forna Sovjet granskas för politisk kritik av Ryssland.

Ett år efter Georgienkriget 2008 ville Georgien delta i Eurovisionen i Moskva med låten ”We Don’t Wanna Put In”.

Eurovisionens ledning ansåg att texten var en klar hänvisning till Rysslands starke man Vladimir Putin som då tillfälligtvis var premiärminister mellan presidentperioderna.

Georgien tvingades ändra på texten eller ställa upp med en annan låt. Landet vägrade och deltog inte alls i Eurovisionen 2009.