Nu har de Eurovisa varit i Wien i några dagar och hunnit med både det ena och det andra.
Här kommer en reserapport i form av ett musikaliskt vykort. Den finaste melodin just nu är förstås Pertti Kurikan Nimipäiväts Aina mun pitää, men punk är lite för våldsamt för våra känsliga sinnen, så vi bestämde oss för att göra en stillsam vis-variant istället.
Den första semifinalen i Eurovision song contest i TV2 tisdagen den 19 maj, semifinal två torsdagen den 21 maj och final lördagen den 23 maj. Svenskt referat av Johan Lindroos och Eva Frantz.
Ikväll gäller det för Pertti Kurikan Nimipäivät i Eurovisionens första semifinal. Vi har listat några av kvällens höjdpunkter!
1. Loic Nottet för Belgien
Han är ung, han är söt, han är dunderbegåvad! När Loic sjunger får han nästan taket på Wiener Stadthalle att lyfta. När han pratar låter han däremot som en blyg tolvåring. En intressant och modern låt som kompletteras med robotdans. We loic it!
2. Stig och Elina för Estland
Vi medger att vi var nervösa för hur Stig Rästa skulle klara av de extremt låga tonerna i början av låten. Men våra farhågor visade sig vara helt ogrundade, på generalrepetitionen satt vartenda brummande precis på den höjd det skulle. Kemin mellan Stig och Elina Born är otrolig, det är intensiva blickar och dramatiska skuggor för hela slanten.
Bojana Stamenov.Serbiens Bojana Stamenov rockar loss på Eurovisionsscenen.Bild: EBU / Elena Volotova3. Bojana Stamenov för Serbien
Festen sätter igång när storslagna Bojana skrider in på scenen och inleder sin show med avancerad röstakrobatik. När dansarna i mitten av numret slänger av sig sina slängkappor och börjar dansa hejvild fuldans på scenen exploderar hela publiken i ett "Jaaaaaaa, jag duger som jag äääääär"-klimax.
4. Voltaj för Rumänien
Eurovisionen är ett fenomenalt forum för den som vill lyfta fram viktiga ämnen. HBTQI-frågor, fredsbudskap och utseendefixering har vi hört om förr, men den problematik Voltaj vill lyfta fram har vi inte stött på i det här sammanhanget tidigare. Uppemot 80 000 barn i Rumänien lämnas ensamma varje år eftersom deras föräldrar tvingas söka sig utomlands för att arbeta. Stort plus också för att Voltaj valt att framföra åtminstone halva låten på rumänska!
5. Pertti Kurikan Nimipäivät för Finand
Det har varit en kämpig vecka för PKN med repetitioner och intervjuer från morgon till kväll. Stundvis har det varit fyra ganska hålögda punkare som hasat runt på hotellet. Men lagom till genrepet återinfann sig energin och Kari Aalto framför låten med så mycket attityd och anfäktaanamma att vi fick lyfta upp hakorna från kommentatorsbåsets golv. Jösses!
Conchita Wurst och orkestern.Conchita Wurst på Eurovisionscenen.Bild: EBU / Elena VolotovaKvällens OMG: Öppningsnumret med Conchita
Har det någonsin funnits en eurovisionsvinnare som förkroppsligar det tävlingen går ut på så bra som Conchita? Hon är rolig, vacker och superglamourös. I öppningsnumret sjunger hon Rise like a Phoenix ackompanjerad av en hel symfoniorkester (som gärna skulle få stanna tävlingen ut men tyvärr packat ihop notställena och åker hem) och kommer att försätta hela Europa i extas.
Aftonens kisipaus: Pausunderhållningen
Lite besviken måste man tillåta sig vara på Eurovisionens arrangörer. Det är ju faktiskt 60-årsjubileum! Vi vill se någonting färgsprakande och nostalgiskt medan rösterna räknas. Istället blir det på tok för långa inserter bland annat med en häst som klapprar runt i Wien med en kamera på huvudet. Alldeles för utdraget och inte speciellt kul. Hoppas på bättring till finalen!
Den första semifinalen i Eurovision song contest i TV2, Radio Vega och Yle Arenan tisdagen den 19 maj klockan 22.00. Semifinal två torsdagen den 21 maj och final lördagen den 23 maj. Svenskt referat av Johan Lindroos och Eva Frantz.
Cristal Snow styr karriären helt själv och tar den i den riktning han känner för. Det har hunnit gå 19 år sedan debutsingeln Pump It Up släpptes.
Eurovision har hela tiden legat i baktankarna som en dröm och redan 2008 var Cristal Snow en av Finlands kandidater för musiktävlingen. Det året slutade han trea.
Känd från radio och webb-tv
Du kanske också känner igen hans röst från radio – Cristal Snow har gjort program såväl för YleX som för NRJ, och är också en av skaparna bakom populära sketchserien ToosaTV.
Annica & Kimmo lovar att bjuda på stora känslor och positiv energi.
De väljer att beskriva sig som en powerduo, och åtmintone är de till hälften kända för UMK-publiken sedan tidigare, då Kimmo Blom deltog i förra årets omgång. Han har dessutom synts och hörts i sångtävlingen The Voice of Finland.
Gjort musikal ihop
Det har förresten också duons andra hälft, Annica Milán, som också hunnit med en sväng i Idols på MTV3. Tillsammans har de deltagit i två musikaluppsättningar.
Bland tidigare Eurovision-vinnare pekar duon ut Lordi som favoriter av en klar anledning: ”Heja Finland!”
Sandhja är redan ett känt artistnamn för många. En del har hört hennes låtar på radio, medan andra sett henne uppträda, inte minst under Helsingfors festspel.
Den här 24-åringen samlar musikalisk inspiration bland annat genom att resa.
Sydamerika inspirerar
Förra året var hon i sydamerikanska Guyana och i Jamaica, och det var där idéerna till årets UMK-låt tog fart.
Pietarin Spektaakkeli gillar att sjunga om vardagliga saker.
Lyriken blandar de med sväng från blues och rock, och lyckas också få med lite rap och reggae i mixen. UMK-låten beskriver gänget som intim – musiken får tala för sig själv.
Spelat med finländska storheter
Det är ingen dålig idé i sammanhanget, då musikerna bakom spelat i en massa olika konstellationer, bland andra med J. Karjalainen.
När vi frågar om favoritminnen från Eurovision Song Contest, ja då kommer svaret snabbt:
- Sonja Lummes Eläköön elämä (deltog i ESC år 1985, reds anm.) gjorde ett stort intryck. Vår egen stora fördel är vår flexibilitet - vi kan sätta igång en spelning var som helst inom några minuter!
Saara Aalto är numera något av en expert när det kommer till musiktävlingar på tv.
Redan 2011 tävlade hon om att få representera Finland i Eurovision Song Contest, då slutade det med en andraplats. Sedan dess har hon gett ut fem album på eget förlag.
Gav ut skiva i Kina
Dessutom har hon hunnit med att spela in en hel skiva för den kinesiska marknaden, sjungen på mandarin, förstås. En annan höjdpunkt kom förra året, då Saara Aalto uppträdde med Andrea Bocelli i Helsingfors
Saara Aalto har ett kärt förhållande till Eurovision-tävlingen.
- Jag älskar ESC och har själv ordnat många Eurovision-fester, den bästa var förstås då när Lordi vann. Jag hade dekorerat mitt hem med Lordi-yxor som hängde från taket. Vi ropade och hoppade i soffan så pass, att jag var säker på att bli vräkt, berättar Saara.
Lieminen från Helsingfors har hittat på en helt egen titel åt sig: singer-songwriter-slacker.
Det är snart fyra år sedan debusingeln Tääl om Lieminen charmade den finländska publiken, och sedan dess har det blivit ytterligare sex singelsläpp.
Kastade en idé
Idén att vara med i UMK beskriver Lieminen som en kombination av tillfälligheter. Han kastade tanken till sitt skivbolag, och sedan var projektet i rullning.
Gusani Brothers satsar på EDM-pop med positiv känsla i årets UMK.
Låten berättar om ett klassiskt pop-tema: kärlek vid första ögonkastet. De kroatiska bröderna i bandet heter Irfan, Sami och Meho, och startade sitt band år 2010.
Började som sexåringar
Att skriva och spela in musik har de sysslat med mycket längre än så – redan som sexåringar visade bröderna att popen rinner i blodådrorna.
Av tidigare Eurovision-personligheter så pekar bröderna ut Lordi, Loreen och Måns Zelmerlöw som klara favoriter.
Eini är obestridbar som Finlands officiella diskodrottning, det är bara att se tillbaka på hennes karriär.
Som 17-åring slog hon till på hitlistorna med Yes Sir, alkaa polttaa, och sedan har det rullat på. Hon har hunnit med 12 studioalbum, det färskaste ges ut nu i januari 2016.
Tolkar finländska succéer
På nya skivan tolkar Eini några av 2000-talets största hittar i Finland, bland andra Jenni Vartiainens Nettiin. Det osar disko även då, förstås.
Ylona har trots sina 22 år hunnit med massor av uppdrag i musikbranschen.
För det mesta skriver hon sina låtar själv, men den här UMK-låten har Tero Kaikkonen, känd från bandet Raptori, skapat. Dessutom har kända producenten Jaakko ”JS16” Salovaara suttit med och producerat.
Stor arena en fördel
Teamet bakom hoppas förstås på en biljett till Stockholm, och känner att låten passar stora arenor.
ClemSO är den som får äran att öppna hela UMK-festen år 2016.
Han beskrivs som en riktig ambassadör för afrobeat med massor av färger, lyster och sprakande groove.
ClemSO har gjort egen musik i många år, och även varit medlem i nigerianska pojkbandet LOG2G1 Boys.
Afrobeat och yoruba
Ursprungligen kom ClemSO till Finland för att lägga till mer studier till sin redan digra examenslista. Nu är det musik som gäller.
I tävlingslåten, Thief, blandar han afrobeat, pop och språket yoruba.
Om ClemSO vinner hela tävlingen så har han redan planerna klara för Eurovision:
- Jag lovar att underhålla hela ESC-publiken, men mitt viktigaste budskap kommer att vara multikulturalism och kärlek över hela världen, som en röst från Finland.
Den blonda pagen, de klarblå ögonen och det bländade leendet har hon kvar. Likaså rösten, och när Monica Aspelund intervjuas brister hon ut i sång ett flertal gånger.
Det är inte så konstigt. Musiken har varit Monicas följeslagare sedan hon äntrade scenen som fyraåring. Givetvis dyker en och annan trall upp när vi ska blicka tillbaka på en lång och händelserik karriär.
Kängurun ingen favorit
Vi tar det från början. Efter det där första radioframträdandet fortsatte Monica att sjunga i barnprogram. Via underhållningsprogrammet Ding dong dax, som spelades in i Vasa, fick hon mycket tidigt in en fot i branschen.
- Ronnie Krancks orkester spelade i programmet, och i blåssektionen ingick Lill-Jörgen Petersen som såg till att jag fick ett skivkontrakt. Men jag hamnade tyvärr på fel bolag, så jag fick lite konstiga låtar till en början...
En av dessa "konstiga" låtar är Katso kenguru loikkaa, som i denna dag dyker upp i reklamer och på sociala medier. Monica själv är inte så förtjust i sin första hit.
- Nåja, med dagens mått mätt är väl kängurun helt okej. Men jag var ju aldrig direkt stormförtjust i den.
Monica Aspelund i Euroviisut 1977Bild: Yle/ Leif Öster
Att hitta sin stil som sångerska tog sin tid. En tidig ledstjärna var Alice Babs. Monica och en kompis övade på att joddla och Monica samlade på sig alla Alice Babs-skivor hon kom över.
- Jag tror det var under tidigt 70-tal som jag slutade att låtvis kopiera andra artister och började göra min egen sak. Jag har livnärt mig på musik sedan jag var sjutton år gammal.
Eurovisionen slog upp dörrarna till Europa
Tanken på att delta i Eurovisionen förekom redan på 60-talet för Monicas del, men det dröjde till 1975 innan hon, tillsammans med ABBA-inspirerade gruppen Mon-Ami, deltog i de finländska uttagningarna. Nästa år blev det ett nytt försök som soloartist i låten Joiku och därefter gick det vägen när Monica vann tävlingen och fick representera Finland i Eurovision Song Contest i London.
Lapponia klarade sig bara hyfsat i tävlingen, men har trots det blivit en av klassikerna som får både fans och Eurovisions-ogillare att ohjälpligen brista ut i sång. För Monica själv var Eurovisionen en språngbräda ut i världen.
- Det öppnade portarna på direkten. Jag började resa runt i allt från Japan till Orienten och framför allt hela Europa.
Vann med sång om kronprinsessan
Lillasyster Ami Aspelund har följt Monica i fotspåren och också representerat Finland i Eurovisionen. Men upprepningarna tar inte slut där.
- 1978 representerade jag Finland i en tävling dom hette Menschen und Meer. Där var hela östblocket närvarande med otroliga sångstjärnor. Och så går lilla jag och vinner alltsammans! Då undrade jag nog om allt gått rätt till!
Vinnarlåten Silver och Guld hade Monica skrivit texten till då kronprinsessan Victoria föddes, och hon dedikerade den också till den svenska kungafamiljen.
- Jag försökte faktiskt se till att en inspelning skulle skickas till hovet, men jag vet inte om den kom fram för jag fick aldrig något svar. Men tänka sig att några år senare gick Ami och vann samma tävling! It runs in the family!
Monica Aspelund sjunger Silver och guld på Aulanko 1980Bild: Yle/ Antero Tenhunen
Drömrollen Grisabella
På 1980-talet gick flyttlasset till USA, men Monica fortsatte ändå att uppträda också i hemlandet. Och snart fick hon chansen att få spela sitt livs roll.
- Ami, hennes dåvarande man och Fred Negendanck som regisserat vår krogshow reste till London och såg musikalen Cats när den var alldeles ny. När de kom hem tyckte de absolut att jag skulle sjunga Memory i våra shower, och sången blev snart mitt visitkort.
När det blev klart att Stadsteatern planerade sätta upp Andrew Lloys Webbers musikal var det på vippen att Monica missade alltihopa.
- Jag skulle resa tillbaka till USA, men en bekant på Svenska teatern sa att jag inte får åka utan att göra en provspelning eller ens meddela att jag är intresserad av rollen. Så jag skrev hastigt ett brev och spelade in en kassett och bad Ami skicka in dem till Stadsteatern.
Någon månad senare ringde telefonen i Florida och av en slump var Monica hemma trots att hon egentligen borde ha varit i Kalifornien. Ami meddelade att saken var klar: Monica hade fått rollen!
- Tänk att jag var hemma och svarade i telefonen! Jag hade ingen telefonsvarare och det hade ju inte gått att få tag på mig om jag varit i Kalifornien som planerat! På den tiden var det ju så, den som inte fanns vid sin telefon fick man inte tag på.
Monica Aspelund i vit kappaBild: Yle/Håkan Sandblom
Tårar i morrhåren
Så våren 1986 flyttade Monica tillbaka till Finland för två år, tog på sig kattdräkten och förvandlades till Grisabella. Eller Misabella som hon hette i den finska verisonen.
- Åh Grisabella! Ibland undrade jag om Grisabella var jag eller om jag hade förvandlats till Grisabella, identifikationen blev så stark! Mycket i hennes karaktär är som en upprepning av mitt liv!
Monica ser i denna dag rollen som Grisabella som höjdpunkten i sitt konstnärliga liv.
- När det var dags för den sista föreställningen grät jag, men jag var ju färdigt sminkad randig i ansiktet så det gjorde ingenting.
Karibien, Kanada, Hollywood
Att hitta jobb i USA har inte varit något problem, när arbetstillstånden väl var arrangerade (efter något år av väntan och byråkrati).
Monica har upprepade gånger uppträtt på Karibienkryssningar. Tidvis har det varit kämpigt, inte minst ur ett föräldraperspektiv.
- Kryssningsfartygen ville gärna att man skulle jobba ett halvår i taget, men jag vägrade vara borta så länge från min son. Jag kunde sträcka mig till att vara borta några månader i taget och det var ju tungt för oss båda. Men jag måste ju försörja oss på något sätt.
En hel del pendlande har det i alla fall blivit, eftersom Monica uppträtt både i öst och väst samt i Kanada. Och givetvis gjort regelbundna mellanlandningar i Finland. Resor har därmed präglat Monicas karriär ända från början, men åtminstone har hon skaffat sig sjöben.
- Jag blev mycket mera sjösjuk när jag uppträdde på kryssningbåtar till Tyskland i tiderna än jag blivit i Karibien.
Florida kallar
I dag är Monica Aspelund tekniskt sett pensionär. Några dagar efter 70-årsdagen lämnar hon igen den finska kylan för Floridas sol.
Hur 70-årsfestligheterna ska arta sig är Monica inte riktigt säker på själv. Men det lär ska bli åtminstone en del god mat med familjen.
