I historiens andra Eurovision deltog tio länder då också Danmark, Österrike och Storbritannien anslöt sig till de första sju.

Schweiz ville inte arrangera tävlingen två år i rad så Frankfurt i Tyskland fick stå värd för Eurovision song contest år 1957. Tyskarna arrangerade tävlingen i en tv-studio, året innan hölls evenemanget i en teatersalong.

Danskarnas långa kyss på tv orsakade upprörda känslor. Danmarks birag i Eurovisionen år 1957. Bild: EBU

Juryn fick inte rösta på sitt eget land

Också röstningssystemet hade utvecklats. Varje deltagarland hade en jury bestående av tio personer som satt i hemlandet och följde med den direktsända tävlingen. Varje jurymedlem fick ge en röst till sitt favoritbidrag och man fick inte rösta på sitt hemland.

Tyskland var det första landet att använda sig av rekvisita på scenen. I Margot Hielschers nummer Telefon Telefon sjöng sångaren in i en vit telefonlur.

Danskarna lyckades uppröra tittare runt om Europa genom att avsluta sitt nummer med en passionerad kyss. Trots uppståndelsen slutade Birthe Wilkes och Gustav Wincklers Skibet Skal Sejle I Nat på en tredjeplats. Paret var dessutom utklädda till en sjökapten och hans älskade.

Vann gjorde Nederländernas Corry Brokken med Net Als Toen. Sångaren hade representerat sitt land också året innan. Tävlingens första vinnare Lys Assia tävlade också detta år men slutade på en delad åttonde plats.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Det tredje året av Eurovision song contest visade att sångtävlingen också kan leda till stor succé ute i världen. Sverige deltog för första gången.

Nederländerna blev det första landet att arrangera tävlingen efter en vinst och orten var Hilversum.

Storbritannien var besviken över hur dåligt det gått för dem året innan (sjunde plats av tio) och ville inte delta i tävlingen.

Istället kom Sverige med och den första svensken att sjunga i tävlingen var Alice Babs med Lilla stjärna. Då alla andra tävlare uppträdde i aftonklänning och kostym så dök Alice Babs upp i folkdräkt. Hon charmade ändå till sig en fjärde plats.

Vinsten gick till Frankrike med Dors, Mon Amour men André Claveaus sång blev i skuggan av Italiens Nel Blu Dipinto Di Blu, senare omdöpt till Volare. Domenico Modugno kom på tredje plats i tävlingen men hans låt fick ett eget liv och nådde till och med första plats på USA:s Billboardlista.

Också på andra håll i Europa toppade Volare listor, och man anser än idag att låten var den som visade vilket språngbräde tävlingen kunde vara för artister.

Nya rekord

Nederländernas Corry Brokken deltog i tävlingen för tredje gången. Trots att hon vunnit året innan slutade hon nu på sista plats och är därmed den enda tävlaren i Eurovisionens historia som lyckats med att både vinna och komma sist.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

I historiens fjärde tävling försökte artisterna vinna poäng med allt från fingerdockor till joddling.

Den fjärde Eurovisionstävlingen hölls i Cannes i Frankrike och arrangörerna kunde skryta med den hittills mest avancerade scenografin. På scenen stod tre karuseller och varje gång ett bidrag skulle framföras svängde karusellen och fram kom både artisten och en målning som skulle föreställa deras land.

Scenen med de tre karusellerna. På bilden håller karusellen längst till vänster på att svänga. Scenen under Eurovisionen 1959 i Cannes. Bild: EBU

Varje deltagarland hade fortfarande en jury bestående av tio personer som satt i hemlandet och följde med den direktsända tävlingen. Varje jurymedlem fick ge en röst till sitt favoritbidrag och man fick inte rösta på sitt hemland. Nytt för i år var att det i juryerna inte fick finnas musikexperter.

Monaco kom med i tävlingen år 1959 och antalet länder som deltog var nu elva. Mikrostaten sände fransmannen Jacques Pills som sin representant. De utnyttjade därmed regeln som sade att tävlingsbidraget skulle utses av det deltagande landets tv-bolag, men som inte specificerade något om artisternas eller låtskrivarnas nationalitet.

Visslande fingerdocka

Storbritannien återvände till tävlingen efter ett års paus. Pearl Carr och Teddy Johnson kom på andra plats med låten Sing Little Birdie. Paret hade sällskap på scenen av en fingerdocka föreställande en fågel för att understryka fågelsången i sitt nummer.

Pearl Carr och Teddy Johnson från Storbritannien hade en docka föreställande en fågel med sig på scenen. Pearl Carr och Teddy Johnson representerade Storbritannien i Eurovisionen 1959. Bild: EBU

Också det här året deltog Italiens Domenico Modugno som året innan hade fått en stor hit med frasen ”Volare, oh oh. Cantare, oh oh oh oh”. Han kom på delad sjätte plats, men låten Piove, senare omdöpt till Ciao, Ciao Bambina, blev också nu en internationell succé.

Andra gången på fyra år

Österrike försökte sig på både calypso och joddling, men vinsten gick för andra gången under Eurovisionens korta historia till Nederländerna. Vinnaren hette Teddy Scholten och låten var Een Beetje. Senare sjöng hon in låten på både tyska, franska, italienska och svenska samt gjorde en engelsk version för ett tv-program.

För första och sista gången i Eurovisionens historia fick inte bara vinnarbidraget utan också tvåan och trean sjunga sina låtar på nytt i slutet av tävlingen.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Tävlingen från 1960 var den första som sändes i finsk tv. Norge deltog för första gången i Eurovisionen och sjöng om en samisk flicka.

Trots att det var Nederländerna som vann sångtävlingen året innan så skyllde de på att de inte hade råd att ordna tävlingen på nytt inom ett par år. Därför arrangerades historiens femte Eurovision i London, britterna hade ju kommit tvåa året innan. Royal Albert Hall var den största lokalen som evenemanget ordnats i hittills.

Norge deltog för första gången i tävlingen och kom på en delad fjärde plats. Sångaren Nora Brockstedt uppträdde med låten Voi voi som handlade om en samisk flicka som sjunger till sin pojkvän att han inte ska glömma deras träff.

Trots att länderna fick sjunga på vilket språk som helst så valde många att sjunga på sitt modersmål. Bland annat sjöngs Luxemburgs bidrag på luxemburgska, Sveriges Siw Malmqvist sjöng Alla Andra Får Varann på svenska och Danmarks Katy Bødtger sjöng Det Var En Yndig Tid på danska.

Tävlingen från år 1960 var den första som också sändes i finsk tv. Året därefter skulle Finland också delta för första gången.

Dottern vann över fadern

Vinnarlåten framfördes av franska Jacqueline Boyer. Året innan hade hennes far Jacques Pills deltagit i tävlingen för Monaco och kommit sist. Boyers låt Tom Pillibi blev en hit runtom i Europa och nådde bland annat en sjätteplats på de svenska musiklistorna. Julie Andrews bandade också in låten på engelska.

För första gången räckte segraren från året innan över en pokal till den nya segraren. Gesten blev senare tradition.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

På onsdag kväll spelade UMK-vinnarna Pertti Kurikan Nimipäivät för ett fullsatt hotell i Lappträsk. De hann också skriva autografer.

De fyra UMK-stjärnorna sitter bakom varsitt bord i restaurangen Mehiläispesä. De har flera coca-colaflaskor på borden och en gitarr.

Bilder med fansen. PKN i Lappträsk Bild: Yle/ Frida Lönnroos

En gåva från Lappträsk

Gitarren har tillhört Cisse Häkkinen men ges nu till Pertti Kurikan Nimipäivät av Staffan Malmström. Han är också personen som fått hit PKN.

- Jag har försökt få hit dem och spela i flera år, men till slut hade de passligt den här onsdagen. Det är vi glada för, säger Malmström.

Han säger att Pertti Kurikan Nimipäivät är unika för att de representerar en grupp som annars inte syns i samhället. Han har själv jobbat med personer med utvecklingsstörning och hållit workshops på Kårkulla.

Bob Malmström agerade förband. PKN i Lappträsk Bild: Yle/ Frida Lönnroos

Pertti Kurikan Nimipäivät. PKN i Lappträsk Bild: Yle/ Frida Lönnroos

Jordnära killar

Bandets framgångar verkar inte ha påverkat medlemmarna i Pertti Kurikan Nimipäivät. De är rörda över att så många fans kommit för att få autografer. Kari Aalto som är bandets sångare berättar att bandet har haft en händelserik dag.

- I Lappträsk har vi hälsat på civiltjänstgörare och pratat med dem. Jag tycker om Lappträsk. Här är egnahemshus och natur. Jag är sån Helsingforsbo så jag ser inte sådant så ofta.

På scenen tas ändå medlemmarnas livliga sidor fram. De spelar äkta punkmusik och de lyckas verkligen beröra publiken som dansar och hoppar framför scenen. Knappast har Hotelli Hanhi någonsin varit så fullt av människor i olika åldrar.

Pertti Kurikan Nimipäivät fick publiken att röra på sig. PKN i Lappträsk Bild: Yle/ Frida Lönnroos

Deltagarantalet i den sjätte Eurovisionstävlingen slog rekord, hela sexton länder deltog. Finland, Spanien och Jugoslavien stod för första gången på scenen.

Cannes var värd för Eurovisionen efter att Frankrikes Jacqueline Boyert tog hem vinsten året innan. För första gången arrangerades tävlingen på en lördag kväll, något som kom att bli tradition.

Finland deltog för första gången och skickade en då 21-årig Laila Kinnunen till tävlingen med låten Valoa ikkunassa (ungefär Ljus i fönstret). Finland kom på en delad tionde plats, men var ändå sex jurymedlemmars favorit och fick alltså sex poäng.

Laila Kinnunens framförande i den finska uttagningen finns förevigat i Yles arkiv. Laila Kinnunen ställde upp i de finska Eurovisionsuttagningarna ännu åren 1962, 1966, 1967 och 1969, men år 1961 blev det enda året som hon fick representera Finland.

Finland har aldrig klarat sig särskilt bra i Eurovisionen. Enda gången landet nått topp fem var år 2006 då Lordi vann hela tävlingen.

Sveriges Lill-Babs sjöng uttrycksfull om April, april men slutade på fjortonde plats. Nora Brockstedt representerade Norge för andra året i rad. Trots att hon lämnat pälsen hemma och sjöng om Sommer i Palma så stannade hon på en sjunde plats.

Lill-Babs demonstrerar hur flickorna tar på sig sina nya hattar våren till ära. Lill-Babs tävlade för Sverige i Eurovisionen år 1961. Bild: EBU

Vinsten gick för första gången till Luxemburg som deltog med en fransman. Jean-Claude Pascal var en känd skådespelare som övertygade jurymedlemmarna med låten Nous Les Amoureux. Överlag verkade franska vara det språket som gick bäst hem hos jurymedlemmarna, det var redan fjärde gången på sex år som en låt på franska vann.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

För första gången i tävlingens historia blev några bidrag på noll poäng. Finlands Marion Rung klarade sig bra med Tipi-tii.

Luxemburg stod värd för tävlingen efter vinsten året innan, och alla sexton länder var åter samlade.

I den sjunde tävlingen i rad ville man test på ett nytt röstningssystem. De nationella juryerna skulle ge ett, två och tre poäng till sina tre favoritbidrag. Systemet visade sig ändå ha en del skavanker, som det att några länder för första gången blev utan poäng. Dessutom beskylldes poängräkningen för att vara tråkig då Frankrike hela tiden ledde.

Finland först ut

Den då endast sextonåriga Marion Rung fick äran att öppna tävlingen med låten Tipi-tii. Hon placerade sig fint på delad sjunde plats med fyra poäng sammanlagt från Storbritannien och Norge.

I Yles arkiv finns en filmsnutt från flygfältet då Marion Rung och den finska delegationen ska flyga iväg till Luxemburg. Finland delade sjunde platsen med Sveriges Inger Berggren som sjöng Sol och vår. Låten blev hennes största skivsuccé.

Medan juryerna funderade på sina röster uppträdde franska clownen Achille Zavatta som intervallakt. Den populära mimikern lekte bland annat med orkesterns blåsinstrument och visade imponerande dansrörelser på scenen, lite som en tidig Mr. Bean.

Frankrike vann Eurovisionen för tredje gången på sju år, med en jordskredsseger dessutom. Isabelle Aubret fick 26 poäng mot tvåan Storbritannien som fick 13 poäng. Un Premier Amour är en ballad om den första kärleken.

Fyra länder stod i slutet utan poäng: Belgien, Spanien, Österrike och Nederländerna. Under åren som följde skulle ännu många fler länder hamna i samma generande situation.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Tävlingen 1963 har kallats den mest skandalomsusade showen. Sändningen beräknades redan nå 75 miljoner tv-tittare.

Den åttonde tävlingen ordnades i London. Storbritannien hade inte ännu heller vunnit en enda tävling, men fick arrangera showen eftersom Frankrike, Monaco och Luxemburg som alla varit i topp tre året innan tackat nej till äran.

Storbritannien ville visa upp sina nya tv-studior och tävlingen arrangerades i BBC:s nya Television Centre. Men orkestern och publiken satt i en studio medan låtarna framfördes i en annan. Varje bidrag hade dessutom olika kulisser, och det började gå rykten om att vissa av framträdandena kanske varit inspelade i förväg. Det här har ändå dementerats i efterskott.

Laila Halme representerade Finland med låten Muistojeni laulu. Låten slutade på delad sista plats. Laila Halme sjöng för Finland i Eurovisionen år 1963. Bild: EBU

Det var dessutom krångel med röstningen. Det hade i förväg bestämts att varje land skulle få ha tjugo jurymedlemmar istället för tidigare tio. Men precis innan tävlingen bestämdes det ändå att man skulle hålla sig till tio jurymedlemmar eftersom det skulle ta för länge att räkna dubbelt så många personers röster.

Första grannlandsröstningen?

Norge hängde inte riktigt med i det här beslutet och man måste ringa upp dem på nytt senare i poänggivningen. Då de gav sina poäng så avgjorde deras röster till Danmarks fördel, och också här har man senare spekulerat om de gjorde det med flit för att grannlandet skulle vinna.

Det här året lät man varje land ge poäng från ett till fem till sina fem favoriter. Delvis kanske man hoppades på att inget land skulle landa på noll poäng, men också det här året hände det både Finland, Sverige, Norge och Nederländerna.

Radikala Österrike

Österrike stod det här året för ett radikalt nytt trick. Mitt i låten Vielleicht Geschieht Ein Wunder böt den israeliska sångaren Carmela Corren språk till engelska.

Det danska gifta paret Grethe och Jørgen Ingmann stod bakom Danmarks första Eurovisionsvinst. Grethe sjöng Dansevise medan Jørgen spelade gitarr. Tvåan Schweiz var bara två poäng bakom Danmark och det var den jämnaste kampen om vinsten hittills i tävlingens historia.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Det finns inget bevarat videomaterial från sändningen på Tivoli i Köpenhamn. Filmen lär ska ha gått förlorad i en brand på Danmarks radios huvudkontor. Men liksom med tävlingen från år 1956 finns ändå en ljudupptagning bevarad i sin helhet.

Liksom de tre tidigare åren deltog sexton länder i tävlingen. Sverige uteblev på grund av en artiststrejk, men Portugal deltog istället för första gången.

Den nionde tävlingen i rad fick en politisk underton då det redan före tävlingen framfördes krav på att Spanien och Portugal borde avvisas från tävlingen. Det var ländernas diktaturiska styre som fick kritik.

Demonstrant störde showen

Mellan två låtar i slutändan av tävlingen hoppade dessutom en man utklädd till scenarbetare upp på scenen med en banderoll med frasen ”Boycott Franco and Salazar”. Budskapet som syftade på Spaniens och Portugals diktatorer hann bara synas i rutan i några sekunder innan regissören böt till en kamera som visade poängtavlan, men det var tillräckligt för att folk skulle hinna märka avbrottet.

Eurovisionen har sedan dess fått vara i fred från demonstranter som stör sändningen ända fram till år 2010 då Jimmy Jump intog scenen under Spaniens bidrag. Katalanska Jimmy Jump har flera gånger stört stora internationella sporttävlingar genom att rusa ut på planen.

Röstningssystemet förändrades

Det här året ändrades röstningssystemet igen så att de nationella juryerna fick ge fem poäng till sin favorit, tre poäng till den de tyckte andra bäst om och ett poäng till den de tyckte tredje bäst om. Om alla tio jurymedlemmar hade samma artist som favorit fick de ge nio poäng till den. Ingen jurygrupp använde sig ändå av den möjligheten.

Finland blev sjunde med Lasse Mårtensons Laiskotellen. Fyra länder blev igen utan poäng, det var Tyskland, Portugal, Jugoslavien och Schweiz.

Italien vann tävlingen med 49 poäng, vilket var 65 procent av alla poäng. Också publiken på plats i Tivoli gav vinnarbidraget Non ho l'età stående ovationer, och den endast sextonåriga Gigliola Cinquetti fick komma in på scen en gång till för att tacka för applåderna.

Gigliola Cinquetti var den hittills yngsta tävlande som vunnit Eurovisionen, och hon fick hålla fast vid den titeln ända tills år 1986 då den trettonåriga Sandra Kim vann.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Vinnaren i svenska melodifestivalen, Måns Zelmerlöw, kommer till Österbotten i sommar. Tillsammans med humorgruppen KAJ
kommer han att underhålla på Norrvallas sommarfest i Vörå.

Festen i Vörå hålls den andra juli och blir Zelmerlöws enda spelning i Österbotten. Konserten är en del i turnén The Heroes Tour

- Jag lever i det största lyckoruset någonsin nu efter finalen och är så otroligt taggad att få komma ut och träffa alla fans i sommar. Jag vill verkligen tillägna The Heroes Tour till alla älskade fans som röstat och hejat på mig under resan. De är mina hjältar, säger Zelmerlöw i ett pressmeddelande.

Humorgruppen KAJ kommer också att uppträda på festen i Vörå.

- Vi söker nya artister och koncept för varje år och är jätteglada över att få schlagervinnaren Måns till oss vilket också kommer att vara hans enda spelning i Österbotten i sommar, säger Anna Bertills, vd för arrangören Folkhälsan Utbildning.

På festen blir det också aktiviteter för stora och små, bland annat hoppslott, Folkhälsans chillatält, brandkåren med släckningsövningar, klättervägg och Folkhälsans rörelsekampanj Hoppa på.

Biljetterna släpps 31.3. Måns Zelmerlöw Melodifestivalfinalen med "Heroes" och representerar Sverige i Eurovision Song Contest den 21 maj i Wien.

Den moderna musikens framtåg i Eurovisionen börjar. Sverige sjunger på engelska och orsakar regelförändring.

Den tionde Eurovisionen arrangerades i Neapel eftersom Italien vunnit året innan med Gigliola Cinquettis Non ho l’etá.

Hela aderton länder deltog i tävlingen då Sverige återvände och Irland debuterade. För första gången visades tävlingen också i Östeuropa för de länder som hörde till Intervision, European broadcasting unions motsvarighet bakom järnridån.

Upptempo

Bidragen som hittills deltagit i tävlingen hade alla varit ganska traditionella, och speciellt vinnarlåtarna hade gått i långsam takt. År 1965 blev det ändå en ändring i den saken då både Luxemburg som vann och Storbritannien som kom tvåa framförde svängiga, moderna låtar.

Storbritannien representerades av Kathy Kirby som redan var en stor stjärna i hemlandet. Hon hade ett eget tv-program och hade spelat in många listettor. Hon steg upp på scenen i Neapel i en åtsittande svart klänning, röda läppar och lockar i det blonda håret. Hon har senare liknats vid Marilyn Monroe.

Sverige blev det första landet att sjunga hela sitt bidrag på ett annat språk. Året innan hade Österrike bytt språk mitt i, men nu framförde Ingvar Wixell låten Absent friends helt på engelska med en stark brytning. Det här ledde till att man följande år instiftade regeln om att länderna måste sjunga på sina nationella språk.

Finland representerades av Viktor Klimenko som fick noll poäng med Aurinko laskee länteen. Han delade ändå sista platsen med både Spanien, Tyskland och Belgien.

Sjuttonåriga France Gall vann den tionde Eurovisionen i Luxemburgs namn. Fransyskans låt Poupée de cire, poupée de son (översatt ungefär ”vaxdocka, hans docka”) handlar om att hon inte längre orkar vara en sjungande vaxdocka instängd i en studio och vill uppleva livet utanför. Trots vinsten är France Gall den första av Eurovisionsvinnarna som försökt bli av med Eurovisionsstämpeln och vägrar ge intervjuer om ämnet.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

En imponerande samling av Eurovisionsvinnare ställde sig på scenen i London tidigare i veckan. På lördag kväll kan galan ses i Finland.

Finland får vara med på ett hörn då BBC firar Eurovisionens 60-årsjubileum. På scenen i London stiger nämligen våra egna favoritmonster i bandet Lordi.

Lordi vann Eurovisionen år 2006 i Grekland. Lordi vann Eurovisionen år 2006. Bild: EPA/ORESTIS PANAGIOTOU

Som programvärdar ser vi komikern, britternas Eurovisionskommentator Graham Norton samt svenska Petra Mede som fungerade som programledare då Eurovisionen hölls i Malmö år 2013.

Röda mattan-mingel

Programmet spelas in tisdagen den 31 mars och kan ses i Finland i SVT World på kanalplats Yle Fem redan på påskaftonen den 4 april.

I Yle Fem kan man också ta del av SVT:s för- och eftersnack. Sarah Dawn Finer och Christer Björkman är båda på plats i London, och Sarah Dawn Finers karaktär Lynda Woodruff ska agera röda mattan-reporter.

Jubileumslogo. Eurovisionens jubileumslogo. Bild: EBU

Vill man se galan med finsk textning får man en chans till det lördagen den 11 april klockan 19.10 i TV2.

Läs också: Eurovisionens 60 år på 60 dagar

Norges Åse Kleveland blev första kvinnan att uppträda i byxor, medan Nederländernas Milly Scott var den första svarta personen på scenen.

Luxemburg stod värd för den elfte Eurovisionssångtävlingen där aderton länder deltog.

Efter att Sverige året innan sjungit på engelska hade man nu tagit i bruk en regel som sade att alla deltagare måste sjunga på ett av landets officiella språk. Musikexperter fick åter ingå i de nationella jurygrupperna.

Sveriges Lill Lindfors och Svante Thuresson klarade sig bra och tog en andra plats med låten Nygammal vals. Också Norge kom tätt efter och knep tredje plats med Intet er nytt under solen, trots att solisten Åse Kleveland ignorerade traditionerna och blev den första kvinnan att inte bära klänning i tävlingen.

Åse Kleveland var den första kvinnan att uppträda i byxor. Åse Kleveland var den första kvinnan som uppträdde i byxor i Eurovisionen. Bild: EBU

Danmarks Ulla Pia kom på fjortonde plats trots att hon hade ett par som dansade jive på scenen. Landet bestämde sig efter tävlingen att inte delta igen och det skulle räcka ända till år 1978 före danskarna åter skulle inta Eurovisionsscenen. Finlands Ann Christine Nyström deltog med låten Playboy som slutade på en delad tionde plats.

Nederländernas Milly Scott lyckades med att vara först inom två olika kategorier i tävlingen. Dels var hon den första som uppträdde med en mikrofon som hölls i handen och dels var hon den första svarta deltagaren.

Mikrofonen tillät sångaren röra på sig mycket friare, trots att man måste akta sig för tråden som följde med. Året därefter var det också bara en sångare som ville använda sig av den nya mikrofonen, men den där ena sångaren lyckades ta hem vinsten.

Milly Scott var alltså den första svarta personen att delta i tävlingen. Redan året därpå deltog följande svarta person, den gången för Portugal, men det skulle ta till år 2001 och Dave Benettons vinst för Estland innan en mörkhyad vann Eurovisionen.

Österrike tog hem vinsten i den elfte tävlingen. Udo Jürgens är samtidigt den enda tävlande som lyckats vinna på tredje försöket. Trots att låten heter Merci Chérie sjöng österrikaren på tyska. Udo Jürgens avled i december 2014, men hann ändå se sitt hemland vinna Eurovisionen för andra gången då Conchita Wurst tog hem segern i Köpenhamn.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Tv-tittarna fick för första gången insyn i green room. Sandie Shaw blev den första av många brittiska vinnare.

För första gången blev antalet deltagare färre än året innan eftersom Danmark drog sig ur tävlingen. Sjutton länder ställde ändå upp i den tolfte Eurovisionstävlingen som arrangerades i Wien, Österrike.

Nytt för i år var att låtarnas namn stod på tyska, engelska och franska i rutan under de första tonerna. Det var också första gången man hade en kamera i rummet där artisternas satt och följde med poänggivningen.

Eurovisionstävlarna följer med rösträkningen i ett rum bakom scenen år 1967. Eurovisionstävlarna följer med rösträkningen i ett rum bakom scenen år 1967. Bild: EBU

Röstningssystemet ändrades igen. Varje land hade fortfarande en nationell jury som bestod av tio personer, men det här året fick varje jurymedlem ge ett poäng till sin favoritlåt. Dessutom skulle hälften av jurymedlemmarna vara yngre än trettio år.

Finland deltog med Fredi som sjöng Varjoon – suojaan och kom på en delad tolfte plats. Vicky Leandros representerade Luxemburg och kom på fjärde plats med L’Amour ist bleu, fem år senare kom hon att vinna hela tävlingen.

Under Eurovisionens första elva år hade Storbritannien kommit tvåa hela fem gånger. Sandie Shaw blev den första att vinna Eurovisionen för öriket. Sångaren som uppträdde barfota var redan omtyckt i sitt hemland och hade spelat in många framgångsrika låtar.

Sandie Shaw var den enda i tävlingen som uppträdde med en mikrofon som man höll i handen. Mikrofonen fungerade inte riktigt som den skulle och den första tonen hördes inte. Det stoppade inte jurymedlemmarna från att älska låten Puppet on a string som fick mer än dubbelt så många poäng som tvåan Irland. Låten blev också en hit i Europa och exempelvis Siw Malmkvist gjorde en egen version av låten på svenska.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Det så kallade vykortet som visas i rutan före varje land uppträder i Eurovisionen spelades in på onsdag i Helsingfors. I klippet ses förutom Pertti Kurikan Nimipäivät också Pelle Miljoona.

Ett filmteam från Österrikes nationella tv-bolag ORF besökte i onsdags Helsingfors för att filma den första delen av Finlands Eurovisionsvykort. Filmteamet håller som bäst på att resa runt till de fyrtio deltagarländerna i Europa och Australien.

Varje vykort är fyrtio sekunder långt. Den första delen är 15 sekunder lång och filmas i varje deltagares hemland och den andra delen är 25 sekunder lång och filmas i Österrike.

Varje vykort börjar med att de tävlande får ett paket levererat till sig i sin hemstad. I paketet finns en överraskning som avslöjar vilken aktivitet artisterna ska få prova på i Österrike.

Pelle Miljoona utklädd till brevbärare levererar ett paket till PKN. Pelle Miljoona utklädd till posteljon levererar ett paket till PKN. Bild: Yle / Harri Hakanen

- Är du på riktigt Pelle Miljoona? Vad gör du här?

PKN började också spontant att sjunga på Pelle Miljoonas låt Juokse villi lapsi. Pelle Miljoonas riktiga namn är Petri Tiili.

Österrike nästa

Medlemmarna i Pertti Kurikan Nimipäivät flyger nästa vecka till Österrike för att filma in den andra delen av vykortet.

Vilket meddelande som gömde sig i paketet, och vilken aktivitet bandet får vara med om i Österrike får vi vänta och se. Vykortet visas i den första semifinalen den 19 maj där Finland tävlar med nummer fem.

Speciellt de kvinnliga sångarna utnyttjade den första sändningen i färg genom att klä sig färggrant. Britternas Cliff Richard blev tvåa med minsta möjliga marginal.

Efter Sandie Shaws vinst med Puppet on a string var det Storbritanniens tur att arrangera Eurovision song contest. Platsen var Royal Albert Hall i London.

Tävlingen år 1968 var den första att sändas i färg i vissa länder, men inte i Finland. Kvinnorna utnyttjade det genom att ha färgglada klänningar, medan det inte direkt syntes i männens klädsel. Ett undantag var italienska Gianni Mascolo som representerade Schweiz i en grann orange kostym och orangea glasögon.

Färggranna Gianni Mascolo representerade Schweiz i Eurovisionen år 1968. Gianni Mascolo representerade Schweiz i Eurovisionen år 1968. Bild: EBU

Också svenska Claes-Göran Hederström använde sig av den trendiga orange färgen, men endast i sin slips. Hans låt Det börjar verka kärlek, banne mej kom på femte plats och toppades senare Svensktoppen och klarade sig också bra i Norge.

Finska Kristina Hautala i en limegrön klänning kom på delad sista plats med Kun kello käy. Ett poäng hade låten ändå fått av Norge.

Vadslagningsbyråerna och britterna var säkra på att de skulle vinna igen då de skickade kungen av britpop Cliff Richard till tävlingen. Richard hade spelat in många succémelodier och medverkat i populära filmer. Congratulations var flitigt spelad i de brittiska radiokanalerna redan innan tävlingen och han fick stora applåder då han steg upp på scenen.

Men istället för att ta hem vinsten två år i rad blev det Spaniens tur att glänsa. Spanska Massiel vann över Cliff Richard med endast ett poäng. Britterna var ursinniga över att en sång som hette La la la och flera gånger repeterade den enkla frasen, kunde vinna över deras popstjärna. Men så gick det.

Massiel återvände till Spanien som en nationalhjälte. Det var inte ens meningen att just hon från början skulle framföra låten, utan hon kallades in nio dagar före tävlingen. Hon avbröt till och med sin turné i Mexiko för att kunna vara med i Eurovisionen. Från början skulle Joan Manuel Serrat sjunga sången men vägrade då hon inte fick göra det på katalanska.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Hela fyra länder stod som vinnare i slutet av tävlingen då Spanien, Storbritannien, Nederländerna och Frankrike fick lika många poäng.

Den fjortonde sångtävlingen arrangerades i Madrid efter att Spaniens Massiel året innan tagit hem vinsten med La la la.

Österrike bestämde sig för att inte delta i tävlingen som en protest mot Francos diktatur. Deltagarantalet var därmed sexton.

Finland var det sista landet att ge sina poäng, och efter telefonsamtalet till Helsingfors visade poängtavlan att värdlandet Spanien och Storbritannien, Nederländerna och Frankrike alla hade fått 18 poäng. Programledaren bad den officiella poängräknaren bekräfta resultatet tre gånger och verkade inte veta vad hon skulle göra i situationen.

Till sist utlystes alla fyra länder till vinnare. Som tur fanns det fyra medaljer att dela ut till vinnarna eftersom det reserverats tre stycken också för låtskrivarna av vinnarbidraget.

Nyheten om de fyra vinnarna togs upp i medier över hela Europa som en skandal och sångtävlingens fortsättning såg väldigt osäker ut. Följande år bestämde sig fyra länder i protest att inte delta, ett av dem var Finland.

Reglerna ändrades efter incidenten så att endast ett bidrag kan vinna. Trots att flera länder skulle få precis samma poängsumma så är det landet som endera fått poäng av flest andra länder eller också de högsta poängen (exempelvis flest tolvor) vinner. Skulle den här regeln ha varit i bruk redan år 1969 så skulle vinnaren ha varit Frankrike.

Spanien blev det första landet att vinna tävlingen två år i rad. Salomé uppträdde i en blå byxdräkt gjord av porslin som vägde nästan fjorton kilogram.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Efter röstningsskandalen året innan drog hela fem länder sig ur tävlingen. Endast tolv bidrag gjorde upp om vinsten i den femtonde Eurovisionen.

Året innan hade Spanien, Storbritannien, Frankrike och Nederländerna utsetts till vinnare då alla fyra länders bidrag fick aderton poäng. Alla fyra länder var också villiga att arrangera tävlingen men lotten föll på Nederländerna.

I tävlingen i Amsterdam deltog endast tolv länder. Finland, Sverige, Norge, Österrike och Portugal vägrade delta i protest mot resultatet från år 1969.

Länderna som deltog hade fortsättningsvis nationella juryer som bestod av tio jurymedlemmar som fick ge ett poäng var till sitt favoritbidrag. Reglerna ändrades ändå så att i fall att det skulle råka bli jämnt mellan flera bidrag så skulle dessa länders artister få uppträda på nytt och endast de andra ländernas jurygrupper skulle rösta på sin favorit.

De första nationella vykorten

I början av sändningen visades filmsnuttar från kända platser i Nederländerna. Tävlingen år 1970 var också den första som använde sig av videovykort före uppträdandena. I vykorten fick man se artisterna i sina hemland. Monacos och Luxemburgs vykort var ändå inspelade i Paris, vilket visade väldigt tydligt att ländernas representanter inte kom från landet de representerade. Det var vanligt för mikrostaterna att anlita någon utifrån.

Ingen av artisterna som deltog i tävlingen år 1970 hade deltagit tidigare, och det var första gången alla ansikten på scenen var nya. Bland de som uppträdde fanns en del kända namn. Storbritanniens Mary Hopkin hade slagit igenom i en talangtävling och hade kontrakt med Paul McCartneys skivbolag. En ung och relativt okänd Julio Iglesias representerade Spanien och slutade på delad fjärde plats.

Nederländerna representerades av de tre systrarna Maessen. De bildade egentligen gruppen Hearts of Soul men eftersom grupper med tre eller fyra medlemmar inte fick delta i tävlingen så kallade de sig Patricia and the Hearts of Soul. Patricia stod längst fram och Stella och Bianca fick stå lite längre bak och leka bakgrundssångare.

Irlands Dana vann tävlingen med låten All Kinds of Everything. Låten påminner om My Favorite Things från musikalen Sound of Music. Vinsten var början till en produktiv musikkarriär och senare har Dana Scallon också fungerat inom politiken och bland annat blivit invald i Europaparlamentet.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Grupper fick för första gången delta, men högst sex personer fick stå på scenen. Poängen gavs av jurygrupper som endast bestod av två personer.

Både Eurovisionen och segraren från året innan hade gjort en sådan succé i Europa att länderna som hoppat av ville åter vara med och tävla. Både Finland, Sverige och Norge återvände medan Malta kom med för första gången.

Aderton bidrag tävlade på scenen i Dublin, Irland. Showen sändes i 29 länder och man räknade med att 250 miljoner personer följde med tävlingen.

Dramatiska förändringar i röstningen

Röstningssystemet ändrades igen. Varje land skulle nu välja två jurymedlemmar som skulle vara på plats i Dublin under tävlingen. Den ena skulle vara 16-25 år och den andra 26-55 år och dessutom skulle de ha minst tio års åldersskillnad.

Varje jurymedlem fick ge ett till fem poäng till varje bidrag. På det här sättet blev inget bidrag på noll poäng. Men istället betydde det att antalet poäng som länderna gav var väldig ojämnt. Exempelvis gav Luxemburg endast 43 poäng medan Frankrike gav 107.

Två länder representerades av grupper

För första gången fick grupper vara med och tävla. Enligt den nya regeln fick det vara högst sex personer på scenen. Endast två länder utnyttjade möjligheten. Sverige skickade The Family Four som sjöng om Vita vidder och nappade en delad sjätte plats. Schweiz representerades av Peter, Sue och Marc som kom att uppträda i tävlingen ännu tre gånger efter år 1971.

Alla länder måste nu också göra en förhandsvideo av sitt bidrag och de deltagande länder måste visa dem i ett program. Det här var en betydande regelförändring för tidigare hade deltagarländerna nästan aldrig hört de andras bidrag innan själva tävlingen.

Finland representerades av Markku Aro och Koivisto sisters. De blonda systrarna svängde ivrigt i takt med musiken på scenen och utnyttjade också rörligheten som kom med mikrofoner som hölls i handen. Låten Tie uuteen päivään kom på åttonde plats.

Monaco tog sin första och enda seger i den sextonde Eurovisionen. Deras bidrag framfördes av fransyskan Séverine och hette Un banc, un arbre, une rue (ungefär en bänk, ett träd, en väg). Senare sjöng finländska sångaren Carola Standertskjöld in låten med namnet Penkki, puu ja puistotie.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.

Tävlingen arrangerades i Edinburgh. Irland deltog med en låt på iriska. Banden bevisade att de är populärare än duetter.

Monaco tog sin första seger året innan så det var egentligen deras tur att arrangera Eurovisionen. Furstendömets rundradiobolag hade ändå inte resurser varken ekonomiskt eller tekniskt att ordna tävlingen. Eftersom inte heller fransk tv var intresserad av att stå värd så vände man sig till Storbritanniens BBC.

Den sjuttonde Eurovisionen arrangerades därmed i Skottlands huvudstad Edinburgh. Samma arton länder som deltog året innan var också nu med.

Irland deltog för första gången med en låt på iriska. Det blev sista gången de gjorde det eftersom Sandie Jones och Ceol an Ghrà (ungefär Musik av kärlek) kom på femtonde plats, landets dittills sämsta placering.

Hela sex länder representerades av en duo bestående av en man och en kvinna. Konceptet fungerade inte alls det här året då fem av duorna placerade sig bland de sju sämsta. Finlands bidrag var ett av dem. Päivi Panu och Kim Floor kom tolfte med låten Muistathan.

Året innan hade grupper för första gången fått delta och också i år deltog tre band. Bäst klarade sig Storbritanniens The New Seekers som kom tvåa. Bandet hade året innan fått mycket uppmärksamhet och spridning då de skrev I’d like to teach the world to sing för en Coca cola-reklam.

Vicky Leandros representerade Luxemburg för andra gången. Fem år tidigare kom hon på fjärde plats med låten L'amour est bleu. Den här gången övertygade hon juryn och tog hem vinsten med balladen Après toi (ungefär Efter dig). Låten blev en stor succé i Europa och spelades in på många olika språk.

"Eurovisionens 60 år på 60 dagar" är en artikelserie som publiceras på svenska.yle.fi/eurovision. Varje dag publiceras en artikel om ett år i Eurovisionshistorian.