År 1990 är utan konkurrens det mest finlandssvenska i Euroviisuts historia. Hela tre låtar framfördes av finlandsvenska artister, på svenska dessutom!
Sedan en tid tillbaka hade man funderat på om det var dags att byta språk i Eurovisionen. Varje deltagarland skulle sjunga på landets egna språk, men kanske svenska skulle fungera bättre i Europa än finska?
Gruppen Beat från Åbo hade vid det här laget existerat i tio år. Bröderna Kim och Janne Engblom tog initativet.
- Jag och Kim var intresserade av musik och hade haft ett band ihop på lågstadiet, berättar Janne Engblom, på högstadiet startade vi Beat.
- Det var egentligen på skriftskollägret som vi hittade två flickor som var duktiga på att sjunga, tillägger Kim, den ena var Tina Krause som hängde med hela vägen. Tina Pettersson sällade sig till gänget lite senare.
Stämmor var ute, punk inne
Gruppens bravur var att man sjöng i stämmor. Beat ville göra modern popmusik med Manhattan Transfer-aktig sång.
- Det var tyvärr inte speciellt pop med sådant just då. Vi hade en punkvåg i Finland så sången skulle inte låta så slipad som vår, konstaterar Kim.
Efter tio år tillsammans befann sig gruppen i ett brytningsskede. Vad skulle man hitta på härnäst?
- Vi hade ju uppträtt utomlands, gett ut skivor och blivit tvåa i Syksyn sävel. Det var faktiskt vår mamma Stina som kom på att vi hade en bra melodi på lager som hon kunde skriva en text till, och så skickade vi in den.
Undan ur vägen, här kommer Arja
Det här året var Euroviisut delvis en öppen tävling, men man hade också bjudit in några välkända artister och låtskrivare. Beat och Fri klarade gallringen och befann sig plötsligt i finalen på Kulturhuset i Helsingfors.
- För en gångs skulle råkade vi vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. I flera år hade man talat om att skicka en svensk låt till Eurovisionen, och med tanke på att vi vann, Susann Sonntag blev tvåa och Tomas Ek fjärde var det ganska tydligt att man ville ha en svensk låt till varje pris!
Men att Beat faktiskt skulle vinna hade de inte haft en tanke på.
- Alla backade upp Arja Saijonmaa. Vi artister satt i sminket i Kulturhuset och hängde när det plötsligt ropades att nu måste ni tömma rummet för att Arja Saijonmaa skall sminkas. När det blev klart att vi vunnit var vi helt borta, det var ju Arja som skulle vinna!
Bröderna ser koncentrerade ut då de tittar på sitt eget segerframträdande i de finländska Eurovisonsuttagningarna.
- Det här ju nog vårt bästa genomdrag av Fri! I Zagreb blev det lite platt fall och vårt första framträdande i Euroviisut var ganska stelt, tycker Kim. Men här var vi ju lediga och bra!
- Och kläderna var mycket bättre här. I Zagreb hade vi alla vita kläder, det såg fint ut men de här kläderna var mera vår stil, tillägger Janne.
- Vi blev ju inspirerade när vi skulle vara med i Eurovisionen, vi tyckte att vi skulle vara fina och flotta, men de där vita kläderna tog kanske bort en del av naturligheten. Sådana här små saker påverkar hur ett nummer funkar.
Från studion till bubblan
Kim och Janne Engblom misstänker att just denna naturlighet bidrog till att Beat vann de finländska uttagningarna
- Jag tror kanske att vi hade en viss fräschör. Vi var unga och genuina, vi trodde på det vi gjorde och stod för det vi sjöng. Vi var ju ett band också, så vi stack ut bland alla soloartister
Månaderna mellan Euroviisut och Eurovision Song Contest i Zagreb blev intensiva.
- Vi måste ju få ihop en skiva illa kvickt, så vi satt i studion från morgon till kväll. Vi gav flera intervjuer om dagen, det var roligt men väldigt jobbigt. Så åkte vi ner till Eurovisionsbubblan i en vecka.
Krig och språkstrid
I Zagreb var stämningen spänd. Kriget i det som då hette Jugoslavien skulle bryta ut när som helst.
- Det var ovanligt många finska journalister med och bevakade Eurovisionen det året, för de visste att det skulle bli krig, minns Kim.
- Vi förstod ju ingenting av det här. Det var ett vackert land och vi befann oss i en liten bubbla med fullspäckat program.
Väl på plats visade det sig att svenskarna inte alls tyckte om att Finland sjöng på svenska.
- På våra presstillfällen kom en massa arga svenska journalister som undrade varför vi sjöng på svenska. Vi hade ju trott att de skulle vara positiva, men det var de inte alls.
- De undrade till och med hur det var möjligt att vi fick sjunga på svenska. Att svenska var nationalspråk i Finland hade de ingen aning om.
Dålig uppbackning
Janne och Kim är inte speciellt nöjda med det framträdande Beat gjorde på scenen i Zagreb.
- Speciellt de där 15 sekunderna när vi försöker dansa, det borde vi ha slopat! Det var en koreograf som absolut ville att vi skulle röra på oss, men det ser ju lite klumpigt ut, tycker Janne.
- Soundet var bättre i Euroviisut, säger Kim. Man fuskade lite, fast en orkester fanns på Kulturhusets scen var delar av kompet inspelat på förhand. I Zagreb spelade orkestern live, och de fick inte riktigt till det.
Gruppen kände inte heller att de hade teamets stöd.
- Jag kunde inte låt bli att jämföra med hur det svenska teamet betedde sig, minns Kim. De var där för att vinna, och det betydde att efter varje övning sprang de runt och gav instruktioner till bandet, till ljus- och ljud-killarna och slipade på sitt nummer. Vårt team var mera ”Ja men dra er låt nu och så går vi”. Det fanns aldrig tid att göra förbättringar i numret.
Som vilken spelning som helst
Någon större nervositet kände medlemmarna i Beat dock inte. De hade ju rutin.
- Konsertsalen var inte speciellt stor, det rymdes in 3000 människor, vi hade uppträtt i större salar. När vi hade dödtid mellan varven gjorde vi det som vi alltid gjorde mellan spelningar: spelade kort och tog det lugnt. Det var som vilken spelning som helst.
Det gick tyvärr inte bra alls i slutändan. Finland kom på delad sista plats med Norges Brandenburger Tor. Vann gjorde Italiens Toto Cotugno. Givetvis var detta en besvikelse för medlemmarna i Beat.
- Inte hade vi ju hoppats på en seger, men inte tycker jag att vi förtjänade att komma sist heller.
Vann ryskt bubbel
Väl hemkomna igen märkte bandet till en början att floppen i Eurovisonen blev en last för dem, precis som för andra finländska artister som klarat sig dåligt i Eurovisionen.
- Men vi var ju inte så stora sedan tidigare så vi hade inte så mycket att förlora, menar Kim. Det var ju annat för en artist som Kojo som var känd från förr.
Janne Engblom märkte i alla fall att allmänhetens minne är ganska kort.
- I dagens läge har vi ju alla talangtävlingar som Voice och Idols där enskilda personer lyfts till skyarna medan tävlingen pågår, men året därefter kommer man knappt ihåg vem som vann. Så är det med Eurovisonen också, man minns inte ens vinnarna speciellt länge.
Men Beat fick också en del spelningar uttryckligen för att de varit med i Eurovisonen.
- Vi var på en rysk motsvarighet till San Remo-festivalen, där fick vi ett specialpris: flera lådor champagne som vi var tvungna att dela ut till folk eftersom det skulle ha setts som att vi langade sprit om vi tog med dem till Finland.
Ångrar ingenting
I dag är Tina Krause professor i psykologi vid Helsingfors univeritet och Tina Pettersson har en översättningsfirma i Nagu. Tina Petterson gav ut några soloskivor och gör fortfarande en del spelningar. Kim och Janne Engblom är musiker på heltid
Så här efter 26 år ångrar de ingenting.
- Jag är alltid stolt över det jag gjort, säger Janne. Jag älskar musik och vill lära mig nya grejer. Eurovisionen var en lärorik upplevelse. Man har ju gjort någonting som inte alla har gjort!