I mitten av 80-talet föreföll det som att vinden hade vänt för Finlands del i Eurovisonen. Ännu var det en god bit kvar till täten, men i alla fall hade både Ami Aspelund 1983 och Kirka 1984 lyckats placera sig någorlunda i mitten när poängen var räknade. Det behövde man ju inte att skämmas för!
För tredje året ordnades de inhemska uttagningarna som en öppen kompositörstävling. Artisterna var däremot inbjuda av Rundradion. Den låtskrivare som klarade första gallringen fick välja mellan Ami Aspelund, Tapani Kansa, Bianca Morales, Riki Sorsa, Pave Maijanen och Sonja Lumme. Maijanen drog sig ur tävlingen i sista stund och ersattes av Jokke Seppälä.
Petri Laaksonen var studerande 1985, men hade skrivit en del låtar vid sidan av studierna. Nu chansade han och skickade in en låt till uttagningarna. Eläköön elämä klarade förhandsgallringen med nöd och näppe.
Sonja Lummes karriär var redan i gång när hon hamnade i Eurovisionssvängen. Laaksonen hade inte tänkt sig att just hon skulle framföra låten, men blev övertygad om att hennes proffsiga scennärvaro skulle ge den dramatiska låten ett lyft. Och det fungerade! Tävlingen avgjordes detta år av regionala jurygrupper, som bestod av vanliga musikdiggare, inga experter. Eläköön elämä var överlägsen.
Leve livet?
Men skulle låten ha någon chans så längde den framfördes på finska? Tidningen Apu räknade ut att Eläköön elämä innehöll 79 ä:n, 17 ö:n och nio y:n, just de vokaler man ansåg att fick finska språket att klinga främmande i internationella öron. Men Eurovisionsreglerna var strikta, man måste sjunga på ett av landets officiella språk.
Tävlingen ordnades i Sverige eftersom Herreys hade vunnit året innan, och nu började man fundera på ifall det skulle vara mera strategiskt för Sonja Lumme att sjunga på svenska, det var ju dessutom hennes modersmål. Och på svenska kunde man bevisligen sjunga sig till en seger i Eurovisionen.
Men Lumme själv föredrog att sjunga på finska, den språkversion som hon vunnit de finländska uttagningarna med. Och i slutändan klarade sig Eläköön elämä riktigt bra. Både Sverige och Grekland drämde till med en tiopoängare till Finland, och Lumme landade på nionde plats. Norges Bobbysocks vann med La det swinge.
Petri Laaksonen som skrev Eläköön elämä återvände till Eurovisonen två år senare, då med Viki Rosti och Sata salamaa. Därmed ses han som upphovsman till två av våra mest kännspaka eurovisionsklassiker.
Sonja Lumme deltog i de finländska uttagningarna också 1986, 1988 och 1989. Därefter har hennes karriär blivit allt mera mångsidig, vid sidan av musiken har hon också skådespelat och varit programledare i såväl tv som radio. I dag är hon också känd som hängiven trädgårsentusiast.