En bra Eurovisionslåt ska innehålla nationella drag, så man genast hör från vilket land den kommer. Denna tanke blev allt mera etablerad under 1970-talet.
Man vad kunde då tänkas vara utmärkande för Finland? Fanns det någonting som fungerade som ett slags nordisk exotik? Svar: Lappland!
I de finländska uttagningarna deltog Monica Aspelund för andra gången 1976. Året innan hade hon tillsammans med systern Ami, Lasse Mårtenson och Chrisse Schwindt försökt sig på en ABBA-liknande show med Fastens seatbelts, men den tog sig inte till final.
Nu kom man dock fram till att någon form av Lappländsk exotik skulle fungera bäst internationellt.
- Ja, allting utgick ju ifrån att vi skulle ha ett Lapplands-tema, minns Monica Aspelund, någonting sådant hade jag ju aldrig sjungit och inte kunde jag jojka heller, men vi gjorde ett försök!
Klädd i röd klänning med norrskensmönster och röda knähöga stövlar dansade Monica Aspelund upp på scenen 1976 och sjöng Joiku . Men det gick inte vägen, istället var det Fredi och hans kumpaner om fick åka till Eurovisionen med Pump pump.
Året därpå ville ändå kompositören Aarno Raninen göra ett nytt försk, med samma tema och samma sångerska. Den här gången hette bidraget Lapponia. Monica Aspelund skrev själv texten, som handlade om sensuella trollpackor som lockar män till Norden. I dag är Monica Aspelund djupt troende och föredrar att inte sjunga sin egen text.
- Nej, den finska texten undviker jag helst, likaså den svenska som är en direkt översättning. Men den engelskspråkiga låter mera som en turistbroschyr för Lappland så den är helt okej. Och refrängen är alltid den samma och det är ju nästan det viktigaste här.
Aspelund vann de finländska uttagningarna och en Eurovisionsklassiker hade skapats!
Lapplandstematiken begränsades inte till låttexten. När Aspelund reste till Storbritannien för att delta i Eurovisionen var hon snödrottning på heltid.
- Jag sopade golvet på Heathrow med min långa vita mohairkappa som jag skaffat enkom för resan. Jag satte stora krav på mig själv, det gällde att vara uppklädd hela tiden
Speciellt mycket av resan minns Monica Aspelund dock inte, eftersom hon blev sjuk.
- Jag fick angina och var ganska omtöcknad av mediciner en stor del av tiden. Var förstås mest nervös för det trestrukna G-et i slutet av Lapponia, skulle jag klara det?
Språk-kupp
Till på köpet gjorde reglerna detta år gällande att man skulle sjunga på något av landets egna språk. Aspelund fick alltså inte framför Lapponia på engelska, fastän den versionen kunde ha tilltalat en större publik.
- Det var ingen ordning på reglerna. Fredi fick ju framföra Pump pump på engelska året innan. Tyskland hade ansökt om att få sjunga på engelska eftersom en av flickorna i gruppen hade så dåligt tyskt uttal att hela landet skulle skratta - och det beviljades! Belgien sjöng också på engelska fast det inte är ett officiellt språk. Men jag fick inte sjunga Lapponia på engelska.
Under det 90 sekunder långa så kallade "vykortet" då scenbyten sker på estraden övervägde Aspelund att göra en kupp.
- Det slog mig att jag ju kunde ha bytt språk till svenska. Lapponia hade översatts, och med svenska hade jag kanske kunnat locka några poäng från de andra nordiska länderna i alla fall. Och något regelbrott hade det ju inte varit, eftersom svenska är ett officiellt språk i Finland.
I sista stund bestämde hon sig ändå för att hålla fast vid ursprungsplanen.
- Killarna i bakgrundskören stod ju redo, det hade varit fult att byta språk utan att förvarna dem. Och om jag bytt språk och klarat mig dåligt i tävlingen skulle jag ha blivit lynchad för min kupp. Så jag sjöng på finska.
Ledde tävlingen i någon minut
I slutändan hamnade Lapponia på en tionde plats (aderton länder tävlade) men har trots detta blivit en riktig Eurovisionsklassiker. Då tävlingen fyllde 50 år 2005 gavs ett samlingsalbum ut. Lapponia var det enda finländska bidraget som togs med.
Monica Aspelund är också den enda finländska deltagaren - förutom Lordi - som har legat i täten under poängräkningen i en Eurovisionsfinal.
- Jo, det blev en douze points från Irland där genast i början, då ledde vi ju en stund! minns Aspelund.
Det var franska Marie Myriam som segrade med låten L'oiseau et l'enfant.
- Jag var så glad för hennes skull, hon var bara sjutton år gammal och hade en så vacker och utvecklad röst! Sången har fått mig att röras till tårar, så fin är den. På den tiden var det där med sång det centrala i Eurovision Song Contest.
För Monica Aspelund innebar Eurovisionen också en ordentlig språngbräda för karriären.
- Tävlingen öppnade portarna ut i världen! Jag fick spelningar runt om i Europa, både krogshower och musiktävlingar. Jag hamnde till och med i Japan och på en Afrikakryssning. I något skede försökte jag räkna hur många länder jag uppträtt i, och kom till cirka trettio.
Inspelningen från de finländska uttagningarna har Monica inte sett på länge. Så här reagerar hon när hon tillsammans med systern Ami Aspelund får chansen: